Laget i mitt hjärta: Sporting Clube Portugal

För några månader sedan kunde ni läsa om förbannelsen som ligger över tröjnumret 7 i Sporting, nu är det dags att ta fram ännu en förbannelse som under sista åren blivit mer tydligt i Sporting. Att vara lagkapten i en klubb som Sporting ska vara en ära, trots äran så har det på sistone blivit den första dörren som öppnas för spelaren att lämna klubben.

Vad har Manuel Fernandes, Beto, Custódio, Cadete, Oceano, Sá Pinto, Iordanov, Venâncio, Nélson, Pedro Barbosa och Rui Jorge gemensamt, mer än att de har allihop spelat i Sporting? Alla har en gång i tiden fått äran att vara lagkapten för Sporting. Samt så har de fått lämna Sporting bakvägen istället för huvudentrén som de förtjänat.

Denna förbannelse började med Manuel Fernandes, efter 12 säsonger i klubben och 189 ligamål, så tyckte den nya tränaren Keith Burkinshaw inför säsongen 86-87 att Manuel Fernandes inte skulle vara med i truppen. Under stora protester från supportrarna sparkade Sporting derbylegenden Manuel Fernandes. Han fick fortsätta sin karriär i V Setúbal. Tränaren fick några månader senare sparken, han överlevde aldrig beslutet att sparka Manuel Fernandes. Manuel fick en liten upprättelse när han säsongen 00-01 som tredje tränare för säsongen vann supercupen.

Venâncio var näste lagkapten som fick känna på denna förbannelse. Efter 10 år i klubben utan att blivit mästare så fick Venâncio oförtjänat bära skulden för många års misslyckande. Bobby Robson ville inte ha kvar spelaren och ännu en lagkapten fick se sig om efter en ny klubb. Han fortsatte både i Boavista och V Setúbal innan han bestämde sig för att lägga skorna på hyllan. Kom senare tillbaks till Sporting och förde bla A och B juniorer till varsitt mästerskap som tränare. Flyttades upp till assisterande tränare inför säsongen 98-99 och jobbade med Jozic och Ivkovic.

Jorge Cadete kom ihop sig med Carlos Queiros, och tvingades bort, först till Brescia, sedan hade han en kanon säsong i Celtic som öppnade dörren till La Liga och Celta vigo, för att sedan gå till ärkerivalerna Benfica.

Oceano var den fjärde lagkaptenen att få leta efter ny klubb när han inför säsongen 98-99 ville spela en säsong till, men tränaren Jozic räknade inte med honom. Sporting erbjöd honom en plats som klubbdirektör eller assisterande tränare, men Oceano ville fortsätta spela och flyttade till Toulouse i Frankrike. Där han spelade en säsong innan han la av. Oceano har vid flertal gånger varit nära att återvända till Sporting, men av olika anledningar har det inte blivit av, och just nu så är han med i oppositionen mot den nuvarande Sportingledningen.

Bulgaren Iordanov spelade under 10 säsonger i Sporting. Pga MS så fick han sluta sin karriär tidigare än man trodde. Iordanov själv ville fortsätta en säsong till, men Bölöni räknade inte med han till säsongen 01-02. Iordanov erbjöds en assisterande tränarroll som Iordanov tackade ja till. Men även som assisterande tränare räknade inte Bölöni med Iordanov, han flyttades till B-laget där han var kvar 2 säsonger. Senare så sjukskrev sig Iordanov och åkte hem till Bulgarien. Han och Sporting gör upp nu i en rättegång om en hyllningsmatch som Iordanov utlovades, men som Sporting inte har förverklighat.

Denna förbannelse hade fram till säsongen 05-06 hänt bara vid enstaka gånger så tog den nu en otrolig fart. Under sista två säsongerna har lagkaptenerna knappt hunnit dra på sig lagkaptensbindeln innan de fått lämna över den till en annan spelare.

Inför säsongen 05-06 ville José Peseiro inte behålla Pedro Barbosa och Rui Jorge, Pedro Barbosa som 1: a lagkapten och Rui Jorge som 3: e lagkapten fick vackert se sig om nya jobb. Pedro Barbosa tog jobb som expertkommentator under den säsongen, för att säsongen efter återvända till Sporting som fotbollsdirektör. Rui Jorge spelade en säsong i Belenenses, sen tog han över som tränare för A-juniorerna i Belenenses, där han fortfarande jobbar. Han var en av kandidaterna till att ta över Sportings A-juniorer i mitten av denna säsong när Sporting byte tränare för juniorerna.

Beto som gick från 2: a lagkapten till 1: a lagkapten, i och med Pedro Barbosa lämnade, fick bära lagkaptensbindeln i ca sex månader. Efter att ha knockat Custódio under en träning, fick Beto att se sig om en ny klubb i januari 2006. Bordeaux vart klubben som han såldes till. Efter en succé debut, så gick det allt tyngre för Beto, som nu finns i Huelva.

Beto lämnade lagkaptensbindeln till Sá Pinto, en Sá Pinto som gick från att ha annonserat att säsongen 05-06 skulle bli hans sista, till att vilja spela en säsong till. Trots att Paulo Bento sagt att han inte räknade med honom som spelare, Sporting erbjöd Sá Pinto en position i klubben, men Sá Pinto fick som han ville, han lämnade Sporting för Standard Liège.

Nélson som gick från 3: e lagkapten till 2: a lagkapten efter att Beto lämnat, fick även han ingen nytt kontrakt med Sporting inför säsongen 06-07, efter många månaders letande, så skrev han på för V Setúbal, men där stannade han bara några få månader och just nu är han arbetslös.

Inför säsongen 06-07 utnämnde Paulo Bento Custódio som lagkapten, och Ricardo och Moutinho som 2: a och 3: e respektive lagkaptener för Sporting. Custódio fick äran att vara lagkapten i Sporting under en säsong, en säsong med endast 20 matcher av 42 möjliga. Custódio förlorade striden med den yngre Veloso om en plats i startelvan och har nu även han fått lämna Sporting bakvägen, när han skrev på för Dinamo Moskva i helgen.

Logisk tänkande så blir Ricardo nu lagkapten under säsongen 07-08 och Moutinho blir 2: a lagkapten som 3: e lagkapten kan det tänkas bli Tiago eller Anderson Polga. Men den stora frågan är vem vågar trotsa denna förbannelse?

Säsongen för Sporting tog slut för två veckor sedan, med ca tre veckor kvar innan nästa säsong börjar så är det dags för mig att göra en slutresumé av säsongen som gick.

Silly Season
Det var inget roligt silly season för Sportingsupportrarna, ingen ”känd” namn kom till klubben och nyförvärven som fick mest uppmärksamhet var Carlos Paredes, vilket visade sig snart att det skulle bli en riktig flopp. Pontus Farnerud skapade inget större intresse, men hans ankomst togs emot med en viss blandning av skeptisk och hopp. De andra två nya spelare Alecsandro och Bueno skapade inte heller några större hopp. Inga pengar inga kända spelare.

Försäsongen
Inför försäsongen så var man som Sportingsupporter tveksam på vad säsongens trupp skulle kunna åstadkomma. En viss rädsla för att man skulle göra bort sig i Champions League hängde över en hela tiden. Inför säsongen tippade jag Sporting som tvåa, efter FC Porto och före Benfica. Det gjorde jag mer med hjärtat än med hjärnan. Sen är det svårt att sätta sina ärkerivaler före oss i en tabell. Under försäsongen skulle just Sporting och Benfica mötas i en träningsmatch, ett Benfica som hade ca 2 veckors träning mer än Sporting, vart utspelade av ett oerhört fräscht Sporting, 3-0 slutade matchen. Här började förhoppningarna växa på en bra säsong, vinster över Deportivo (1-0) och Sevilla (4-2), visade att den övertygande segern över ärkerivalerna inte var bara en gångs händelse. Man spelade även mot Braga (1-1) och Inter (0-0) innan försäsongen var över. Från att vid början av försäsongen inte ha någon större hopp, gick hoppet i taket efter försäsongen till att tro att man kanske kunde överraska en del. Men rädslan för Champions League kvarstod.

Augusti 06
Augusti månad hann man bara göra avspark på ligan, en svår match mot Boavista, där Sporting inte bjöd på samma spel som man gjorde under försäsongen. Man fick svetta en hel del för att ta säsongens tre första poängen. Matchhjälten vart Deivid, med sina två mål fixade han segern åt Sporting. Det visade sig att det skulle bli sista gången han drog på sig den grönvitrandiga tröjan då han skrev på för Fenerbache.

September 06
Sporting spelade fem matcher denna månad. Till ligan vann man över Nacional (0-1) och Aves (0-2), man förlorade hemma mot Paços (0-1). Den efterlängtade comebacken i Champions League kom den 13: e september, när man tog emot italienska mästarna Inter. Sporting gjorde en mycket bra match och när Marco Caneira i den 64: e minuten gjorde matchens enda mål bröt Sporting två traditioner i en match. Man gjorde sitt första mål någonsin mot Inter och man besegrade Inter för första gången någonsin. Det var i denna match som Miguel Veloso presenterade sig på riktigt allvar för första gången. Han plockade bort Luis Figo enkelt från matchen, med sin perfekta punktmarkering. Rädslan över att vi skulle floppa totalt i Champions League försvann först efter matchen i Ryssland. Även om vi vart stundtals utspelade så fick vi med oss en poäng, den första poängen man tagit mot Spartak. Även i denna match presenterades sig en ung talang för första gången. Nani var spelaren som glänste i Moskva.

Oktober 06
Ännu en månad med fem matcher. Resultatmässigt vart det en sämre månad, men man hade även svårare motståndare. I ligan spelade man fyra matcher, man vann mot Leiria (2-0) och Amadora (0-1), medan man kryssade mot FC Porto (1-1) och mot Beira Mar (3-3), just denna match var nog säsongens mest spännande match, med fyra av de sex målen under matchens sista 10 minuter. I Champions League kom den första förlusten, Bayern München (0-1) vart för svåra, men Sporting gjorde en mycket bra match. Man var bara sämre under matchens första 20 minuter, sedan tog man över och skapade tillräckligt med målchanser för att ta hem segern. Tyskarna åkte hem utan att riktigt veta hur de hade klarat av att vinna.

November 06
En helt okej månad för Sporting, även om månadens två sista matcher började visa upp ett lag som började sakna sin målkung. Liedsons måltorka började på allvar att bli ett stort avbräck för Sporting. Visserligen vann man alla liga matcherna som spelades, Braga (3-0), Maritimo (0-1) och Naval (0-1), men inget mål av Liedson på hela månaden. I Champions League gjorde man något av en bragd match borta i München (0-0). För första gången i klubbens historia återvände man hem från Tyskland utan att ha förlorat. Moutinho med en frispark i ribban kunde ha gett klubben en historisk seger. Den direkt avgörande matchen mot Inter på San Siro fick Sporting det tungt, Liedson avstängd och Bueno och Yannick skadade, man hade enbart Alecsandro, en Alecsandro som knappt gjort en människa glad skulle vara vårt anfall. Sen fick man Caneira skadad tidigt, hans ersättare Abel var inne på plan kanske i 10 minuter innan han gick sönder han också. Man gör ingen bra match offensivt, men defensivt var man bra och kunde hålla ner siffrorna och förlorade enbart med 1-0. Det stod klart efter matchen att Champions League var över och nu hade man bara chans att nå Uefa cupen.

December 06
Det man började för ana redan i november hände under decembermånadens två första matcher. Ett Sporting som började visa upp trötthet och dålig form. Man förlorade hemma till sina ärkerivaler i en match där man aldrig var riktigt inne i. Bara några dagar senare skulle smäll nummer två komma. I Champions League behövde man bara kryssa mot Spartak för att garantera en plats i Uefa cupen. Men den dåliga formen och oflytet höll i sig och man gjorde kanske den sämsta matchen på hela säsongen. Laget reagerade dock bra och tog två viktiga segrar över Setúbal (0-3) och Académica (1-0), innan man avslutade året med en 1-3 seger i cupen borta mot União Madeira.

Januari 07
Efter tre veckors julsemester så hade man bara två matcher under januarimånaden. Två matcher man inte fick igång sitt spel speciellt mycket. Belenenses (0-0) visade man upp en sida som man inte sätt under hela säsongen, ogiltighet och ingen kämpavilja. Den andra bortamatchen var mot Boavista (1-1) var man bättre, man förde matchen och borde ha ”dödat” den tidigt. Men en olycksminut gjorde att man fick en straff emot sig, och sen efter straffen fick man även Alecsandro utvisad.

Februari 07
Den jobbigaste månaden under hela säsongen för Sportingsupportrarna. Fem matcher, man var klart det bästa laget i dessa fem matcher, men man vann bara tre av dem. Det var eventuellt i denna månad som ligan förlorades. Månaden började annars bra med en seger över Nacional (5-1), matchen som kommer att gå till historien då Bueno kom in i den 74: e minuten och i den 90: e hade han ensamt vänt matchen med sina fyra mål till en 5-1 seger. Det skulle bli månadens enda seger i ligan. Borta mot Paços (1-1) var man klart det bästa laget, men Liedson oflyt framför målet fortsatte, på övertid med öppet mål lyckades han pricka stolpen och ribban. Aves (0-0) hemma var helt klart säsongens bottennapp. Man gjorde ingen bra match och laget hade ingen reaktionskraft för vad som höll på att hända. Handlingsförlamade gav man bort två poäng, två poäng som i slutet av säsongen saknades för att bli mästare. Till den inhemska cupen hade man en bra månad, man vann borta mot Pinhalnovense (0-6) där Liedson enligt mig gör säsongens mål i Portugal, med en brassespark utanför straffområdet. Mot Académica (2-1) hemma gjorde man vad som krävdes utan att imponera. Det var i den matchen som Liedson vaknade till liv på riktigt allvar.

Mars 07
Mars månaden fick en start som påminde om hur februarimånaden hade varit, totaldominans borta mot Leiria (0-0), trots att man spelade 80 minuter med en man mindre, så skapade man tillräckligt med målchanser för att ha krossat motståndet. Nu var man hela nio poäng efter FC Porto och uträknad från att slåss om titeln. Den 10: e mars påbörjades en upphämtning som höll på att bli historisk, av säsongens sista 12 matcher vann man 11. Amadora (3-1) vart första offret på den nya Sporting. När Sporting gästade FC Porto den 17: e mars (en dag efter att Sporting lanserats på SvenskaFans.com) så var man alltså nio poäng efter, förlust och man var inte bara uträknade från titeln, men även från andra platsen som skulle ge en direktkvalificering till Champions League. Sporting gjorde en bra match och vann helt oväntad med 0-1.

April 07
Aprilmånaden skulle bli månaden med flest matcher, hela sex matcher spelade Sporting under april. Man tog fem raka segrar, Beira Mar (2-0), Braga (0-1), Maritimo (4-0), Beira Mar till cupen (2-1) och Naval (4-0), innan man åkte till Luz och kryssade (1-1). Det var under aprilmånaden som Sporting började göra tidiga mål i matcherna och på det sättet avgöra matcherna tidigt. Det snabbaste målet gjorde Liedson mot Maritimo efter bara 12 sekunder. Just Liedson skulle bara behöva 1 minut och 15 sekunder på sig för att näta på Luz också. Aprilmånaden visade upp ett fräscht Sporting, medan rivalerna började vackla allt mer. Sporting åt upp hela Benficas försprång samt att man fick en poäng tillövers. Medan FC Porto fortfarande hade 3 poängs försprång. Det vart bäddad för tre dramatiska avslutande omgångar under majmånad.

Maj 07
Fyramatcher och fyravinster vart resultatet av majmånad. Setúbal (3-1), Académica (0-2), Belenenses (4-0) och cupfinalen mot Belenenses igen (1-0). Man var riktigt nära att gå förbi FC Porto i tabellen under den nästsista omgången, man lede borta mot Académica, medan FC Porto låg under i Paços, men med ca en kvart kvar i sin match, lyckades FC Porto, när de flesta började tro att de skulle förlora, kvittera genom Adriano. En kvittering som skulle bli det som avgjorde ligan till slut i FC Portos fördel. Även om Sporting var i serieledning under ca 20 minuter i sista omgången så var det inte många som trodde att Aves skulle mäkta med att åtminstone kryssa borta på Dragão. FC Porto vann ligan med en poäng före Sporting och två före Benfica, den mest jämnaste säsongen i portugisiskfotboll var över. Sporting vann en vecka senare cupfinalen mot Belenenses.

Säsongens bästa match
Det finns några riktigt bra genomförda matcher av Sporting, Inter hemma, Bayern München hemma och borta, FC Porto borta, svårt att välja en av dessa matcher, men jag väljer Inter hemma till slut. Anledningen till det är att man visade upp en bra fotboll mot en av lagen som totaltdominerade italienska ligan, man var det första laget att besegra de, och mycket länge så var man en av två lag som hade lyckats med den bedriften.

Säsongens sämsta match
Även här finns det ett antal matcher att välja mellan, Benfica (0-2), Spartak Moskva (1-3), Aves (0-0) och Belenenses (0-0) är några av dem. Svårt att välja en av de också, men hur smärtsamt det ändå är att förlora mot sina ärkerivaler, och dessutom hemma, så måste jag välja en annan hemmamatch, den mot Aves (0-0). Så handlingsförlamade som laget var i denna match hade jag inte sett på länge.

Säsongens spelare
Det finns ett flertal spelare som förtjänar att få den utmärkelsen av mig, Ricardo, Caneira, Tonel, Polga och Tello gjorde ett aldrig förut sätt i Sporting kanon jobb i det defensiva. Med hjälp av en ung Miguel Veloso. Liedson med sina 15 mål, kom igång lite för sent med sitt målskytte. Men den jag väljer är João Moutinho, missade endast en enda match under hela säsongen. Knappt utbytt, den spelaren som höll högsta lägsta nivån under hela säsongen.

Säsongens spelare överraskning
Miguel Veloso, även om jag personligen inte vart så överraskad, då jag redan under försäsongen på min blogg satte upp ett högt mål för Veloso, att han inom de nästkommande 2-4 åren kommer vara en av Europas bästa mittbackar, nu missade jag på positionen, då Veloso spelat mest som defensivmittfältare. Men Veloso är minst lika bra som mittback. Håll ögonen på denna spelare!

Säsongens spelarflopp
Även här finns det några att välja mellan. Paredes som kom som den största nyförvärvet, inlånade anfallsduon Alecsandro och Bueno anses av många som floppar också, jag kan hålla med om Bueno, medan jag är lite mer reserverad angående Alecsandro. Carlos Martins som lovade oss Sportingsupportrar en storsäsong, för det var han skyldig oss, enligt han själv, började bra, men tappade vart efter säsongen gick. Vart inte ens uttagen i truppen mer efter Aves matchen (0-0). Det stod mellan Paredes och Martins, men jag valde till slut Paredes.

Tänkte bjuda på en liten bokstavsresumé av säsongen 2006-2007.

Aves, laget som man kan förknippa med ligaförlusten. 0-0 hemma, medan Porto vann med 4-1 i den avgörande sista omgången.

Borta matcher, Sporting gick obesegrad i dessa under hela säsongen till ligan. Man är obesegrad på bortaplan sedan januari 2006. Enda förlusten på bortaplan under alla olika tävlingar kom på San Siro mot Inter, i den nästsista omgången.

Caneira, övertygat mer och mer och var en av orsakerna till att Sporting hade ligans bästa försvar.

Derbyn, ingen bra säsong mot våra ärkerivaler, hemmaförlust följdes av en oavgjord på bortaplan.

Egna produkter, Sporting inledde säsongen med nio egna produkter i truppen, i januari kom den tionde (Pereirinha).

Fyra mål av Carlos Bueno på en kvart i den tokiga matchen mot Nacional.

Golos (mål), trots att man inte använder sig av yttrar så har Sporting gjort 40 mål där bollen kommer från flankerna.

Hands mål, Ronny i Paços Ferreira stod för ett sånt mål som gav Sporting sin första förlust säsongen 06-07, tre dagar innan hade man besegrat Inter.

Imponerande säsongsavslutning av Sporting. När man var nere för räkning, reste man upp sig på nio och gjorde en imponerande upphämtning, och slogs om titeln ända fram till sista matchen.

João Moutinho, vilken lirare, vilken säsong, klubbens största ikon för tillfället.

Kontraktsförlängningar, detta var säsongen då Sporting förlängde kontrakt med en hel del spelare, Moutinho, Pereirinha, Tonel bara för att nämna några.

Liedson, Sportings målkung, hade en tung höst, men efter vinteruppehållet så släppte det rejält för brassen. Vann för andra gången ”bola de prata” i den grönvita tröjan.

Martins, Carlos i förnamn, vad hände med den utlovade stora säsongen?

Nani, utbuad i mitten av säsongen, stående ovationer i början och slutet av säsongen, så var säsongen för unga Nani.

Oavgjorda matcher, kostade Sporting titeln. I början av 2007 spelade Sporting 5 av 6 matcher som slutade oavgjort.

Paulo Bento, tränaren som slagit klubbrekord på klubbrekord under hela säsongen. B la den första Sportingtränaren att slå Inter.

Quaresma, Sporting talangen som nu är FC Portos guldklimp gjorde ett mål på Alvalade i 1-1 matchen i ligan.

Rodrigo Tello, klubbens största investering, dröjde sex år för att visa upp sig, säsongen 06-07 var klart hans bästa i den grönvita tröjan.

Sporting, trots att man hade den minsta budget, trots att man hade det yngsta laget så gav man rivalerna en riktig match i kampen om titeln.

Tidiga mål för Sporting, var i slutskedet av säsongen avgörande i Sportingmatcherna. Liedson gjorde den snabbaste mot Marítimo, det tog 10 sekunder.

Ungdomarna i Sportingtruppen, var ett stort frågetecken man ställde sig före säsongen. Svaret blev att de gjorde bra ifrån sig.

Visslingar, under början av året 2007 så var tålamodet hos supportrarna lika med noll. De fem oavgjorda på sex matcherna, gjorde hemmapubliken missnöjda med laget och lät de känna på det.

We are the champions, hördes på Alvalades läktaren direkt efter att domaren blåste av cupfinalen. Alvalade som tog emot ca 20 000 Sporting supportrar för att se cupfinalen på de stora skärmarna för de som inte hade turen att få tag i en finalbiljett.

Xtra biljetter till cupfinalen var vad Sporting och Belenenses ville ha från förbundet, men det kunde de glömma bort fort.

Yannick Djaló, var en av de omtalade ungdomarna som gjorde sin första säsong i A-laget, tillsammans med Veloso och Pereirinha. Veloso var den som övertygade mest. Yannick har lite kvar att jobba på. Pereirinha har fått mycket speltid men inte levt upp till förväntningarna. Förväntningar som kanske blir allt högre på dessa egna produkter.

Zzz, Sporting började säsongen med att sova sig igenom första halvlekarna, vilket tvingade laget att jaga efter segern under andra halvlekarna.

Åttinio minuter var Sporting i serieledning under hela säsongen. Lite väl knapert.

Ända till slutet, kämpade Sporting om titeln.

Ön, Madeira har alltid varit en svår plats för Sporting, men säsongen 06-07 kommer att gå till historian då Sporting besökte ön tre gånger och åkte hem med tre vinster, aldrig förr hade det hänt.

Efter att ha presenterat ett drömlag från akademin och ett kalkongäng så har det nu blivit dags för att presentera Sportings drömelva mellan 1980 och 2007, då jag har följt klubben.

Målvakt
Vitor Damas – 12 säsonger (743 matcher totalt med den grönvita tröjan)
Här finns det liksom ingen tvivel, Vitor Damas står i en klass för sig, visst Peter Schmeichel var ingen dålig målvakt heller, men Damas blir mitt första val, alla åren han tjänade klubben på ett ypperligt sätt både som spelare, tränare och målvaktstränare. ”Målvakternas Eusébio!”

Högerback
Nélson – 5 säsonger (115 ligamatcher/3 mål)
Köptes in sommaren 1991 från Salgueiros, hade precis blivit U20 Världsmästare med Portugal. Han var en av sju världsmästare i Sporting truppen. Sousa Cintra hade en dröm om ett ungt Sporting fullt med världsmästare, han fick ihop sju stycken. Nélson är den bästa högerbacken som Sporting har haft sedan 1980, hans kvalité på inläggen är än idag saknade i Alvalade. Sporting letar än idag, tio år senare, efter en värdig ersättare som högerback. Gick till Aston Villa och sen till FC Porto.

Mittbackar
Luisinho – 3 säsonger (82 ligamatcher/3 mål)
Tänk om Luisinho hade kommit till klubben några säsonger tidigare, han kom inför säsongen 89-90 och vart snabbt publikfavorit på Alvalade. En mittback som sällan behövde fälla sina motståndare. Placerings säker, snabb, teknisk och visade upp en sällan skådad elegans. Luisinho fanns med i Brasilienstrupp under VM i Spanien 82.

Marco Aurélio – 5 säsonger (135 ligamatcher/3 mål)
Kom från União Madeira säsongen 94-95. Vann snabbt Carlos Querios förtroendet och blev ordinarie i Sporting. Bildade mittbackspar med Naybet två säsonger, sen fick han Beto som kollega i mittlåset. Påminde mycket Luisinho i sitt sätt att spela fotboll. Hade varit intressant att se dessa två bilda ett mittbackspar.

Vänsterback
Rui Jorge – 7 säsonger (192 ligamatcher/5 mål)
Många tveksamma minnen när det vart klart att Sporting och FC Porto inför säsongen 98-99 gjorde två spelarbyten, Rui Jorge och Bino kom till Sporting, medan Costinha och Peixe gick till FC Porto. Men det räckte med en träningsmatch, just mot FC Porto, under försäsongen för att han skulle få de flesta Sporting supportrarna att acceptera honom. För mig är Rui Jorge den mest lyckade inhemska affären Sporting gjort under mina år som Sportingsupporter. Han må inte ha varit den snabbaste spelaren i världen, han må inte ha varit den mest tekniska, men något han var mycket bra på var det taktiska spelet, samt att han tog med sig nåt från FC Porto som Sporting tappat under åren, nämligen den vinnande mentaliteten. Han förtjänade inte det Peseiro gjorde mot honom, nämligen att först peta han ur startelvan i Uefacupfinalen och sen sparka han ut från klubben på det sättet. Mer respekt förtjänade Rui Jorge efter sju år i klubben.

Mittfältare
Oceano – 11 säsonger (308 ligamatcher/39 mål)
Tvekade mellan Oceano och João Pinto, men då Oceano är en spelare som jag ville ha med i laget fick João Pinto nöja sig med avbytarbänken. Vad kan man säga om Oceano? Något av Sportings ”Johan Mjällby” kanske man kan beskriva honom som. Inte ett dug teknisk, men viljan förde honom till en av klubbens bästa spelare under sin tid. Lagkapten. Köptes in från Nacional inför säsongen 84-85. Hade också en sejour i Real Sociedad på tre år innan han återvände till Sporting. Sett han spela som höger- och vänsterback, men det var som defensivmittfältare han spelade mest.

Luis Figo – 5 säsonger (129 ligamatcher/15 mål)
Omöjligt att inte ha Luis Figo i en Sporting drömelva, visst hans storhetstid kanske inte var i den grönvita tröjan, men det var här han började och Pedro Barbosa får ursäkta mig, men Figo är Figo. Finns inte så mycket mer att säga om Figo som inte ni alla känner till. Bara synd att han inte avslutar karriären hos oss, men det har man förstått länge att han inte skulle. Kanske får vi se Luis Figo som klubbordförande när han återvänder en dag.

Cristiano Ronaldo – 1 säsong (25 ligamatcher/3 mål)
Precis som Figo så kommer Ronaldo med i denna drömlag kanske mer baserad på vad han har gjort efter att han lämnat oss. Men redan som 17 åring gjorde han saker som andra spelare i hans position under flera år i klubben aldrig nåde. Vi får hoppas att Ronaldo gör det Figo inte kommer att göra, nämligen att avsluta sin karriär i den grönvita tröjan. Eh låt mig få drömma iaf…

Krassimir Balacov – 5 säsonger (138 ligamatcher/44 mål)
Den bästa utländska spelaren i den portugisiska ligan någonsin. Kom inför säsongen 90-91, hjälpte laget till semifinal i Uefacupen redan under sin första säsong i klubben. Vilken underbar spelare Balacov var. Vem minns inte hans underbara mål mot Benfica, 13 sekunder efter avspark, med sin sämsta fot, högern, sköt han en kanon. Eller hans drömmål borta mot Setúbal, där han dribblade bort fem motståndare innan han gjorde mål. Hans Sportingkarriär ”dog” efter en dispyt med Carlos Queiroz. Queiroz petade Balacov i en match mot Salgueiros, men tvingades byta in han med 10 minuter kvar, Balacov hann göra matchens enda mål, efter matchen ville Balacov bort och han hamnade i Stuttgart efter säsongens slut.

Anfallare
Manuel Fernandes – 12 säsonger (? ligamatcher/189 mål)
Kanske Portugals mest underskattad anfallare genom tiderna. Många minns han för sina FYRA mål i ett Lissabonderby mot Benfica. Men det var bara fyra av hans totala 189 mål i ligan för Sporting. Hans spel still påminde en del av de engelska anfallarna, kraftfulla och livsfarliga på huvudet. Hade oturen att under hans tid som spelare så drevs den portugisiska landslaget i ett kvotsystem, bara ett visst antal spelare per klubb brukade bli uttagna i landslaget. Drabbades av en av de största orättvisorna i portugisisk fotboll någonsin då han inte fick vara med i VM 86, trots att han hade vunnit målskytteligan med 36 mål. En av de sista spelarna som verkligen spelade med kärlek för tröjan.

Rui Jordão – 9 säsonger (207 ligamatcher/141 mål)
Tvekade mellan Jordão och en del spelare som Jardel, Acosta och Iordanov. Den avgörande anledningen vart tiden han spelade för klubben. Jordão var en av många andra som skulle leva upp till Eusébio, men som misslyckades. Dock så har ingen annan varit i närheten av det Jordão lyckades åstadkomma under sin karriär. Spelade 5 säsonger i Benfica, sen gick han till Zaragoza där han behandlades illa av sin tränare innan Sporting hämtade honom. Han tackade med att stanna 9 säsonger och gjorde 141 mål. Många minns Van Bastens mål i EM finalen mot dåvarande Sovjetunionen, men Jordão var den första att göra ett liknande mål i EM semifinalen mot Frankrike under EM 84. Jordão var inte den bästa anfallaren, men han var en av de första som var komplett. Målsinnet, snabbhet, tekniskt och taktisktanfallare, det var Jordãos styrka.

Reserver
Peter Schmeichel – Målvakt – 2 säsonger (50 ligamatcher/0 mål)
Fanns två andra målvakter (Meszaros och Ivkovic) som lika gärna kunnat bli valda, men Peter är en levande legend, och han var målvakten som stod i målet säsongen vi bröt Pinto da Costas förbannelse. Det kom som en stor, RIKTIGT stor nyhet när Sporting presenterade Peter sommaren 1999. Peter hade precis vunnit trippeln med United och helt plötsligt drog han på sig den grönvita tröjan. Det fanns bara inte i min värld, aldrig hade jag trott på en sådan värvning, även om han varvade ner så var det stort. Jag har inget tvivel på att hans rutin och erfarenhet tillsammans med vinnarmentaliteten som inte växte på träd i Sportingtruppen, var en av de bidragande anledningarna vi vann ligan för första gången på 18 år, säsongen 99-00. Han ingav respekt både i laget och motståndarna.

Naybet – Mittback – 2 säsonger (54 ligamatcher/5 mål)
Efter två –tre bra VM matcher under VM 94 i USA så slängde sig Sousa Cintra på första flygplan till USA och parkerade på Naybets hotellrum tills han hade skrivit på ett kontrakt med Sporting. En mycket bra mittback, kanske inte lika elegant i sitt spel som Luisinho och Aurélio, men han spelade enkelt och var hård i närkamperna. Såldes till Deportivo efter två säsonger, ännu en som inte kom bra överens med Carlos Queiroz, någon som börjar se ett mönster?

André Cruz – Mittback – 3 säsonger (76 ligamatcher/9 mål)
Tillsammans med Beto så är de dem enda mittbackarna som under sista 27 åren som lyckats vinna ligan två gånger. Bara att beklaga att han precis som några av de nämnda kom i slutet av sina karriärer till Sporting. Även han en bidragande orsak till den historiska titeln 99-00. Vem minns inte hans frisparksmål mot FC Porto som var startskottet till titeln. Även säsongen 01-02 gjorde han två frisparksmål i en och samma match som många anser var vändningen till att titeln hamnade i Alvalade.

João Vieira Pinto – Mittfältare/Anfallare – 4 säsonger (115 ligamatcher/28 mål)
Sommaren 2000 kom nyheten att Benfica sparkat ”menino de ouro”. Klubbar från hela Europa ställde sig i kö för att förhandla med João Pinto. Sporting vann den striden, trots att man var den som bjöd sämst villkor, men faktumet att han inte ville lämna Lissabon, gjorde att han till slut valde Sporting. I mina ögon minst åtta år för sent för att hamna på startelvan. Men han stannade tillräckligt länge för att få ett nytt smeknamn som ”O Artista”.
I mitt tycke så har João Pinto haft en lysande karriär, men hur hade den kunnat se ut nu om han ”vågat” sig ut från Portugal? Det råder inget snack om att han i Portugal kommer alltid ses som en av de allra bästa portugisiska spelare, men ute i Europa/världen kommer han dessvärre alltid kommas ihåg som spelaren som slog en domare under VM 2002. Han hade allt för att kunna bli lika stor som Figo och Rui Costa.

Amunike – Mittfältare/Anfallare – 3 säsonger (51 ligamatcher/17 mål)
Ännu ett inköp av Sousa Cintra, synd att han inte träffade lika många rätt som han missbedömde spelare vid inköp, som kanske hade förtjänat en plats i startelvan, men valet föll på Ronaldo. Amunike var en underbar lirare, snabb, teknisk och stenhård i kroppen. Det var inte många backar som vann axel mot axeldueller. Amunike kommer också alltid kommas ihåg som orsaken till att en portugisiskklubb för första gången vann en tvist hos FIFA, när han köptes in. Han hade också skrivit på för ett tyskt lag, men efter mycket om och men så beslutade FIFA att han var Sportingspelare. Tyvärr så fick han se sin karriär förstörd, när han lämnade Sporting till Barcelona, pga knäskador.

Pedro Barbosa – Mittfältare – 10 säsonger (259 ligamatcher/39 mål)
Pedro köptes in som Figos ersättare, säsongen 95-96, ett ansvar han inte riktigt kunde leva upp till. Hade svåra år i klubben, då han ofta var ”hatobjekten” nummer ett hos supportrarna. Supportrarna tyckte att han spelade bara bra säsongen innan hans kontrakt skulle gå ut. Det var nog inte så illa, men visst var jag en av dem som också tyckte att det stämde. Pedro är ännu en portugis som hade allt för att kunna bli riktigt stor, men en blandning av orsaker som att han var långsam, men kanske främst att han hade en kort stubin och var ett lätt byte för provaktörer. Mycket teknisk spelare.

Mario Jardel – Anfallare – 2 säsonger (49 ligamatcher/53 mål)
Tvekade mellan andra anfallare som Liedson, Acosta och Iordanov, men trots allt han gjorde under sin andra säsong så var det ingen annan anfallare i närheten av hans kapacitet. Han kunde vara osynlig i 89 minuter, men i den 90+4 ha gjort två mål. En sällan skådad förmåga att skaka av sig sina markerare inne i straffområdet. Tragiskt hur han förstörde sin karriär när han hade allt för att vara kung av Portugal än idag.

Bubblare
Ivkovic, Vujacic, Paulo Sousa, Douglas, Silas, Moutinho, Sá Pinto, Iordanov, Acosta och Liedson.

Sist fick ni se en startelva från vår egen akademi. Sporting har alltid haft en del egna produkter i sina trupper under dessa år som jag följt laget. Men man har även värvat en del spelare som man nu i efterhand kan klassa de som kalkonvärvningar. Här följer en startelva med respektive reserver.

Målvakt
Filip De Wilde – 2 säsonger (50 matcher/0 mål)
När belgaren blev klar för Sporting trodde jag att Sporting äntligen skulle få en värdig ersättare till Ivkovic. Man kan tycka att en landslagsmålvakt för Belgien skulle vara trygg i sitt målvaktsspel, men ack vad bedragen man vart. Hans osäkerhet spred sig bitvis till resten av laget.

Högerback
Gil Baiano – 1 säsong (16 ligamatcher/0 mål)
När man värvar en brasiliansk landslagsman så hoppas man att spelaren håller bra klass, visserligen finns det en hel del brassar som har spelat i landslaget. Men ärligt talat är det någon som minns Gil Baiano? Jag hade i alla fall lyckats förtränga denna värvning.

Mittbackar
Jorginho – 1 säsong (10 ligamatcher/0 mål)
En mittback som man värvade efter att han gjort en bra säsong i Famalicão. En av många märkliga värvningar Sporting gjorde under de långa 18 åren man jagade en titel.

Carlos Jorge – 2 säsonger (22 ligamatcher/2 mål)
Vete sjutton om jag sett någon spelare i den grönvita tröjan som darrade som denna Carlos. Han var säkerheten själv i Maritimo, men när han kom till Sporting så var han osäkerheten själv, jag tror Maritimo måste ha skickat hans tvillingbror.

Vänsterback
Balajic – 3 säsonger (3 ligamatcher/0 mål)
Kom från forna Jugoslavien, kom med ryktet ”Jugoslaviens Paolo Maldini” . Det enda man kan säga är att det var ett hån mot Maldini, att bli jämförd med denna Balajic.

Mittfältare
Luis Manuel – 1 säsong (0 ligamatcher/0 mål)
Man kan bara fråga vad Sousa Cintra gick på den dagen han bestämde sig för att köpa denna spelare. Det enda denna spelare kommer att bli ihågkommen för är att tack vare hans inköp så fick Sporting inte skriva in nya spelare under sex månader.

Julian Kmet – 2 säsonger (1 ligamatch/0 mål)
Ett inköp på glada 90 talet då klubben badade i pengar man inte hade. Kom som ett stortlöfte till Sporting, känd för sitt hårda skott samt frisparkar. Var det någon som såg nåt av det? Inte jag i alla fall.

Mauricio Hanuch – 1 säsong (11 ligamatcher/0 mål)
Sporting och Benfica slogs om denna spelare en hel sommar, gissa vilka som är gladast nu?

Careca – 2 säsonger (32 ligamatcher/8 mål)
Enligt Sousa Cintra hade Sporting precis köpt den nya ”Eusébio”, vilket hån mot Eusébio. Careca var en sån där brasse som helt enkelt inte hade tillräckligt med fart på sina ben. Otrolig teknisk, men när han inte kunde springa så var han en lätt match för motståndarna.

Anfallare
Misse-Missé – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Hade lika gärna kunnat heta Missa-Missa. Den Kamerun födda anfallaren gjorde ingen glad, förutom klubben som lyckades sälja honom till oss.

Hans Eskilsson – 1 säsong (? Ligamatcher/? mål)
Första svenska Sportingspelare kom till Sporting efter att ha gjort succé i en landslagsturnering i Berlin. Köptes in som en, av forna klubbordförande Jorge Goncalves, trumfkort när han vann klubb valet. Eskilsson gjorde ett misstag när han satte sin landslagskarriär framför klubben och betalade priset av att få ytterst lite speltid. Dock hade Eskilsson en bra eftermiddag i en cupmatch där han gjorde sex av Sportings 11 mål i den matchen.

Reserver
Luis Vasco – Målvakt – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Målvaktskrisen var så stor i mitten av 90 talet att man köpte in en målvakt som nyligen hade släppt in 7-8 mål mot Benfica. Ännu en av de otaliga onödiga nyförvärven.

Hugo – Mittback – 6 säsonger (64 ligamatcher/3 mål)
Tvekade mellan Hugo och Renato, valde Hugo pga att det tog sex säsonger för klubben att göra sig av med den största säkerhetsrisken man hade i truppen så länge. Han kunde göra en stormatch i 89 minuter, men sen kom det alltid ett misstag som kostade laget en hel del poäng. Vem minns inte misstagen mot Penafiel och Académica under Peseiro som resulterade i två hemmaförluster.

Vinicius – Vänsterback - 3 säsonger (40 matcher/2 mål)
Vinicius hoppades jag på en hel del, efter att ha sett han i Brasiliens OS landslag 1996. Men sen kom verkligheten ikapp både honom och mig.

Mauro Soares – Mittfältare – 1 säsong (5 ligamatcher/0 mål)
Köptes in för att kunna avlasta gamla Oceano på mitten, men han gjorde inte mycket rätt denna brasse.

Bruno Marioni (Gimenez) – Mittfältare – 2 säsonger (16 ligamatcher/1 mål)
Ännu en argentinare som kom med bra rykte men som fullkomligt misslyckades, en dyr värvning alá många andra som klubben betalar för än idag. Kom tillbaka till Europa, då under ett annat efternamn, men var inte heller lyckad i Villareal.

Guentchev – Anfallare – 1 säsong (2 ligamatcher/0 mål)
Milan hade tre holländare, Inter hade tre tyskar, Sousa Cintra tyckte att Sporting skulle ha tre bulgarer och efter två lyckade köp (Balacov och Iordanov) köpte han Guentchev. Som ni förstår så var Sporting inte i närheten av få ihop en trio som Milan och Inter. Ett under att Sporting lyckades sälja denna bulgar till Ipswich.

Skuhravy – Anfallare – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Togs in som ersättare till Iordanov när denna skadade sig allvarligt i en bilolycka i Bulgarien. Man hade lite förhoppning på denna kända tjeck, men han total floppade.

Försök inte förtränga oss, vi har också dragit på oss den grönvita tröjan!
Sérgio, Fabri, Diogo, Leão, Kpran, Kutuzov, Fumo, Viveros, Spehar, Bruno Caires, Cáceres, Alan Mahon, Nalitzis, Bosinvoski, César Ramirez, Roberto Assis, Carlos Miguel, João Luis I och II, Kirovski, Koke, Mota, Ouattara, Valtinho och Nené. Nu vart jag så deppad att jag väljer att förtränga minst lika många till.

(På min förra blogg, den på expressen,gjorde jag något liknande,men då bara av de bästa,nu har jag delat upp det i de bästa från akademin,kalkonvärvningarna samt den bästa elva sedan 1980,enligt mig,har även gjort en artikel om tränarna)

Min första match på gamla José Alvalade var den 1: a juni 1980. Sen dess har jag följt Sporting, några år bara via radion, andra år med några matcher på plats, men de flesta åren har det varit via tv apparaten. Tänkte presentera en startelva samt reserver av de jag anser har varit våra bästa produkter från vår akademi. Det är spelare som jag har sett spela från 1980 fram tills idag. Det blir en 4-5-1 uppställning mest pga att Sporting, precis som alla andra portugisiska klubbar har haft svårt att få fram anfallare.

Målvakt
Vitor Damas – 12 säsonger, 743 matcher (totalt)
En legend som tyvärr inte finns bland oss längre, dog i cancer 56 år gammal. Han hade några smeknamn, en som kanske kan ge en rättvis bild av honom är ”Målvakternas Eusébio”. Ett annat smeknamn var ”Spindelmannen” Kom till klubben som 14 åring och lämnade klubben (som spelare) som 41 åring. Han hann även spela för Santander, Guimarães och Portimonense. Efter ”Os 5 Violinos” är han en av de största klubbikoner.

Högerback
Carlos Xavier – 12 säsonger (246 ligamatcher/13 mål)
Carlos måste bara ha en plats i detta lag. Han gjorde även några säsonger som mittfältare, men det var som högerback han spelade de allra flesta matcherna. Han spelade även i Académica (utlånad 1 säsong) och i Real Sociedad (3 säsonger). En av de få ytterbackar som slog perfekta inlägg. Han hjälper Sporting nu genom att driva en fotbollsskola.

Mittbackar
Beto – 10 säsonger (246 ligamatcher/20 mål)
Sporting är inte känd för att fostra upp försvarare och framförallt mittbackar. Beto är en av de få egna produkter på denna position som haft framgångar. Debuterade i A-laget borta mot FC Porto, och gav laget segern med sitt nickmål. Tyvärr så tog aldrig Beto den där definitiva steget i sin utveckling för att kunna nämnas med mittbackar som Costa och Couto i FC Porto. Ägs nu av Bordeaux, men spelar i Huelva i Spanien.

Pedro Venâncio – 10 säsonger (209 ligamatcher/ 9 mål)
Venâncio spelade under en tid (80-90 talet) då man som egen produkt var tvungen att bevisa för supportrarna att man var bättre än sina konkurrenter dubbelt upp. Han var en av de allra bästa markerare på sin tid. Mycket bra på huvudet också. Han spelade i klubben under klubbens första 10 år av 18 långa år utan att vinna titeln. Pga var han en av dem som fick ta mycket oförtjänat skit från supportrarna. Sen så råkade han ut för en hel del svåra knäskador som tvingade han att sluta sin karriär tidigare än han velat.

Vänsterback
Paulo Torres – 6 säsonger (65 ligamatcher/7 mål)
Tvekade mellan Paulo och Nuno Valente, men valde till slut Paulo då han spelade längre i klubben. Portugals Roberto Carlos, det borde vara en tillräcklig beskrivning av vad det var för sorts spelare. Mer specifikt hans skott. Tro mig att han skjuter hårt, jag träffades av en av hans kanoner när jag såg en reservlagsmatch och det sved något fruktansvärt. Även om Paulo och gillade att anfalla, men han hade inte brassens snabbhet. En av guldpojkarna från U20 VM i Portugal 1991. Tyvärr så ”dog” hans Sportingkarriär efter en dispyt med Carlos Querios.
Är för nuvarande en arbetslöstränare.

Mittfältare
João Moutinho – 3 säsonger (78 matcher/8 mål)
João är ett specifikt fall, aldrig förut har det kommit upp en spelare från akademin med samma mognad som han visade upp direkt. Inte ens Luis Figo hade samma mognad. Ett bevis på hans mognad är att han under sin korta karriär i A-laget har redan slagit klubbrekord i raka matcher, 95 stycken (liga + cup + europeiskacuper) slutade det på. Sen att han kan spela på alla positioner på mittfältet är bara ett stort bonus. Bara att hoppas att storklubbarna i Europa fortsätter att lura sig själva att João är för liten för deras ligor.

Luis Figo – 5 säsonger (129 ligamatcher/15 mål)
Vad finns det att säga om Luis Figo? Fram tills denna säsong var han ohotad som den som lyckats bäst av alla talanger som kommit från akademin. Han leder på poäng före Ronaldo, men har i Ronaldo en spelare som kommer att nå högre höjder än vad han själv gjorde. Debuterade som 16 åring i A-laget. Figo höll stundtals sevärda shower på sina flanker under mitten av 90 talet till 2006. En lång och framgångsrik karriär som startade i Sporting får tyvärr inte slutet i Sporting.

Cristiano Ronaldo – 1 säsong (25 ligamatcher/3 mål)
Såg Ronaldo spela för första gången som 13-14 åring, redan då fanns det tecken på att han kunde bli RIKTIGT bra. Men så bra som han är, trodde jag inte redan då. Men efter hans enda säsong i den grönvita tröjan har jag inte haft tvivel på att han kunde nå dit han är nu, samt att han kommer att utvecklas ännu mer närmaste 2-3 åren. Och om Luis Figo inte nåde fram till Eusébios nivå (i mina ögon gjorde han det) så kommer Ronaldo att fullkomligt köra över Eusébios nivå som Portugals allra bästa spelare inom tiderna.

Litos – 8 säsonger (152 ligamatcher/11 mål)
Med ett smeknamn som ”Alvalades Platini” förstår ni vad det var för sorts spelare. Trots att han aldrig nåde Platini nivå så var han respekterad av supportrarna, då han sommaren 1984, tackade nej till FC Porto och stannade i Sporting. Debuterade som 17 åring i A-laget, fick spela de sista 16 minuterna i den matchen, när han kom in utbröt en sällan skådad jubel för en 17 åring, så stora förhoppningar hade han skapat trots sin ringa ålder. 2004 kom återvände han till Alvalade, då som Estoriltränare, men han lovade att en dag skulle han återvända genom ”den stora dörren”. Är tränare för Estoril fortfarande.

Simão Sabrosa – 3 säsonger (53 ligamatcher/12 mål)
Tvekade mellan tre spelare i denna position, Simão, Quaresma och Nani. Och även om det tar emot att välja till slut Simão så känns det som den rättvisaste beslut. Simão var den första som fick känna på att leva med förhoppningar om att bli den nya ”Figo”. Inte bara i Sporting men även senare i Barcelona. Första gången jag såg denna Simão var han nog bara 14 år, och det var kul att se planens i särklass kortaste spelare showa med sina motståndare. Trots att motståndarna var äldre och längre och starkare så kom Simão undan de tack vare sin snabbhet och teknik. En underbar spelare, men dina ord inför avslutningen av säsongen 2001-2002 kommer jag aldrig att förlåta dig Simão!

Anfallare
Paulo Futre – 1 säsong (? Ligamatcher/? Mål)
Det har inte vuxit anfallare på akademin, man kan nästan tro att Sporting spelar utan anfallare i sina ungdomslag. Så är det naturligtvis inte, men Futre är nog den enda som är värt att nämnas, och det trots att han gjorde bara en enda säsong. Sen kom det en tränare som ville låna ut han, och då tackade Futre för sig och skrev på för FC Porto, där han var kvar några säsonger innan flytten till A Madrid. Futres styrka var hans snabbhet som han hade. Han öppnade dörren för nästa generations spelare i Portugal till utlandet.

Reserver
Nuno Santos – Målvakt – 2 säsonger (1 ligamatch)
Tvekade mellan Nuno och Paulo Santos (nu i Braga). Valde Nuno för att jag alltid gillat han. Nuno fick aldrig chansen i Sporting. Han valdes två år i rad som Toulon turneringens bästa målvakt. Men han tog aldrig den där sista klivet i sin utveckling.

Bruno Patacas – Högerback – 2 säsonger (7 ligamatcher/0 mål)
En mycket underskattad högerback. Har gjort mycket bra säsonger i Nacional. Skulle inte ha något emot att ta tillbaka han.

Emilio Peixe – Mittback/mittfältare – 7 säsonger (125 ligamatcher/3 mål)
Utsedd till 1991 U20 VM bästa spelare höjde kraven på Peixe, tyvärr så visade det sig att han inte hade den mentaliteten för att klara av den pressen han fick på sig. Ännu en talang som aldrig lyckades ta den där sista klivet i sin utveckling och gick förbi en lysande karriär.

Miguel Veloso – Mittback/mittfältare – 1 säsong (21 ligamatcher/0 mål)
Jag tror att Miguel har allt för att kunna bli en av de bästa i sin generation. Frågan är om det blir som mittback eller som defensivmittfältare. Har under sin första säsong i Sportings A-lag petat en erfarnare Paredes och lagkaptenen Custódio. Han ger försvaret trygghet, men han är även den första att förberedda ett anfall. Underbara 30-40 meters passningar.

Dani – Mittfältare – 2 säsonger (10 ligamatcher/0 mål)
Enligt många av ungdomstränarna i akademin den spelaren som hade störst talang, som man har sett i akademin. Men grabben hatade att träna, det har han sagt efter att ha lagt skorna på hyllan vid 26-28 års ålder. Grym teknik hade han. Inte ens den ”hårda” tränaren Van Gaal fick ordning på pojkuslingen. Den talangen han hade i lilltån hade många kunnat döda för.

Ricardo Quaresma – Mittfältare – 2 säsonger (59 ligamatcher/8 mål)
Härliga smeknamn som denna Quaresma har haft under sin korta karriär: ”O cigano, Mustangen och Harry Potter.” Även han fick stora förväntningar på sig som den nya ”Figo”, precis som Simão, både i Sporting och Barcelona. En blivande världsstjärna utan tvekan, gäller bara att hamna i en klubb där man tror på honom.

Nani – Mittfältare – 2 säsonger (56 ligamatcher/9 mål)
I brist av anfallare så tar jag ut ännu en mittfältare. Nani är ännu en spelare av samma kvalité som Figo, Simão, Quaresma och Ronaldo. Han är den yngsta av dessa och därmed så har han en bit kvar att nå deras nivå. Han har mognat mycket denna säsong, en säsong som inte varit lätt för honom.

Igår kom beskedet som Sporting fruktat, Lissabonskommunstyrelsen föll och nyval ska utlysas. Vilket innebär att klubben får fortsätta vänta på sina pengar. Idag kom Sportings reaktion på det hela.

Filipe Soares Franco (Sportings klubbordförande) möte pressen tidigare idag. Under presskonferensen kom det upp ny (för mig) fakta om detta ämne. Detta fall går tillbaks ända till 1983. Alltså har Lissabonskommun på 25 år inte kommit fram till ett beslut om marken i frågan. 2003 kom äntligen klubben och kommunen överens om priset som kommunen skulle betala klubben för marken man sålt. € 35-37 miljoner var summan som kommunen skulle betala klubben. Det har nu alltså gått ytterligare sex år utan att pengarna kommit in på klubbenskassaskåp.

Filipe Soares Franco började med att berätta investeringen man gjort i den nya José Alvalade. ”Sporting investerade € 167 miljoner på José Alvalade XXI komplexet. Av de € 167 miljonerna kom € 25 miljoner från staten, som hjälp för att arenan skulle användas under EM 2004. € 66 miljoner kom från klubbens egna fickor. De resterande € 76 miljonerna kom från ett banklån man tog.”

Han fortsatte med ”När en Sportingatlet representerar landet, så finns det inge Sporting supporter som inte är stolt, men det är Sporting som betalar deras löner och står för läkarkostnaderna när de återvänder skadade”.

Om situationen ifall klubben är ostyrbar sade han ”Nej, men vi har en svår tid framför oss, nu när vi inte får dessa pengar så vi kan betala av skulderna. Sporting finns inte till för att betala räntor, Sporting existerar för att föra fram en sportslig projekt, och få betalt för de intäkterna man har rätt till.”

Om man nu är tvungen att sälja sina talanger, sade han ”Jag har sagt att vi inte ska sälja några av sina talanger. Enda utväg nu är att våra finansiella partner visar förståelse. Vi ska nu prata med de, och de kommer med säkerhet att förstå omständigheterna i detta fall”.

Om klubben kan använda sig av juridiken, för att överklaga, sade han ”Vi ska studera om det fanns någon lag som gjorde att man inte tog beslutet igår när man ändå pratade om detta. Sporting är en institution som håller sig till lagen, blir vi tvungna att försvara våra intressen så är juridiken den enda alternativen som finns kvar. Sporting är indignerad och förolämpad med hela denna situation. Vi har rätten på vår sida, under dessa år har ingen kommit och sagt att vi inte gjort vår del av avtalen som klubben gjorde med kommunen. Under de sista 90 dagarna innan en definitiv beslut skulle tas, var det ingen som gjorde en enda anmärkelse, alla partier var överens om ett positivt beslut. Så om det blir det enda jag lyckas med, så ska jag ta reda på vem som bär ansvaret för detta, så Sporting får upprättelsen man förtjänar.”

För att avsluta presskonferensen sade han ” Jag vill se en enda som varit med och beslutat detta komma med något fel som Sporting gjort för att detta ska fortlöpa, och att densamma ger mig en enda politisk anledning till att detta hållit på under 25 år nu!”

Efter detta uttal från klubbordförande fick alla som fanns på plats se alla dokument med underskrifter från de personerna i kommunen under dessa 25 åren har varit med och tagit besluten att klubben har rätt till dessa pengar. Nåt som jag av förståliga skäl inte översätter här, men för er som kan portugisiska och vill se med egna ögon de diverse protokoller kan ni klicka här så hittar ni dit. Observera att alla besluten är godkända, samt i att de flesta så har det varit enhetliga beslut också.

“Sporting Clube de Portugal grundad i Lissabon Mer än 100 år i stadens tjänst”

Fontão de Carvalho en av ex-kommunalgubbarna har idag sagt följande ”Sporting har inte fått samma behandling som Benfica fått. Det är ansvarslöst som man har behandlat Sporting. Lissabonskommunen lovade att bägge klubbarna skulle behandlas likadant, få exakt lika mycket hjälp. I denna stund ser vi att kommunen har betalat ut det man skulle till Benfica, medan Sporting behandlas på detta sätt. Kommunen behandlar inte klubbarna på samma sätt, och ansvaret ligger på partiernas intresse, samt oppositionens sätt att ta den vägen de tog!”

Reflektion: Personligen är jag inte nöjd med hur Filipe Soares Franco ställer sig till detta, jag tycker att han är för ”snäll”. Jag som tyckte att sex år var skandalöst, så vad tror ni att jag tycker om när det uppdagas att detta har hållit på i 25 år? Finner inga ord…

Jag tycker att Sporting ska stämma kommunen på ca 131 miljoner kronor som klubben gått back sedan 2003 när utbetalningen av de € 35-37 miljonerna skulle ha skett. Någon måste ta ansvar för att man tvingat klubben att betala ca 131 miljoner kronor i räntekostnader under dessa sex åren som gått.

Dessa politiker som syns till på José Alvalades VIP läktare sittandes bredvid klubbens ordförande och på det sättet jaga röster så fort det är val måste ta sitt ansvar nu! Tills de tar sitt ansvar borde de portförbjudas!

Nu får det vara nog!

Den 23: e april skrev jag en artikel som hete ”Tid är pengar”. Den handlade om kampen som Sporting för mot Lissabonskommun, för att få sina pengar, som man har rätt till. Nu har kommunstyrelsen fallit och nyval kommer att krävas. Under tiden så får Sporting vänta på att få sina € 35-37 miljonerna.

I förmiddags föll alltså Lissabonskommunstyrelse, Carmona Rodriguez lämnades mer eller mindre ensam kvar på sin post som kommunordförande. Sista tiden har det uppdaterats en hel del skandaler i Lissabonskommun, bland annat så anklagas kommunen för att förfalska dokument.

Med Sportings vanliga oflyt så händer allt detta samma dag som kommunstyrelsen skulle äntligen rösta om pengarna som kommunen är skyldig klubben. Nu kommer det inte att tas några beslut, förens den nya kommunordförande har röstats fram i ett val, ett val som kommer att ta ca 60 – 90 dagar att anordna. Vilket betyder att Sporting får fortsätta att gå back ca 60 000 kr om dagen i räntekostnader. Vi som känner till hur det funkar i Portugal kan lätt räkna ut att valet blir först i juli – augusti, sen kommer det att ta två – tre månader till innan den nya kommunstyrelsen sätter sig in i besluten som ska tas. För att komma till ett beslut behövs säkert ett par månader till. Vilket betyder att om pengarna når klubben under 2007, är det en stor överraskning.

Det jag inte kan förstå är att Sporting var den första klubben som tog beslutet att bygga en ny arena, man var först att börja bygga densamma, man var även först med att inviga densamma, till sist men inte minst viktigaste så var man den första klubben att ha ordning på alla dokument för att få betalt av Lissabonkommunen för marken man sålde till densamma. Allt detta var klart 2003, med en muntligtöverenskommelse. Våra ärkerivaler (Benfica) var alltså två i alla dessa delprocesser, men har sen länge fått ut sina pengar från kommunen.

Konspiratorisk som jag kan vara så skulle jag kunna dra slutsatsen att Lissabonkommunen drivs av en Benficasupporter, men så är inte fallet, ironiskt nog så har det sedan 2003 bara varit Sportingsupportrar som kommunordförande i Lissabon, så teorin om att det är Benfica som hindrar utbetalningen till Sporting, faller rätt fort. Men att det är otroligt märkligt är det ingen som kan säga emot. Jag vågar inte räkna ut hur mycket 60 000 kr om dagen i sex år blir, någon som vill göra den räkningen och meddela mig, är välkommen att göra det.

Vad har dessa € 35-37 miljoner för betydelse för klubben kan man undra? Förutom att klubben som sagt går back 60 000 kr om dagen i räntekostnader, så hindras man få ner sin skuld på ca € 225 miljoner till mindre än € 200 miljoner, som förövrigt är klubbordförandens mål. För sen tillkommer det ca € 20 miljoner till, när man säljer flera aktier i sommar. Hans mål är att få ner skulden till ca €150 miljoner fram till sommaren, men det kan han glömma nu och om det fanns hopp att behovet att sälja en av våra talanger nu till sommaren inte behövdes, blir det mer klart att man kanske tvingas sälja tom två av sina talanger för att få ner skulden.

Vilka blir mest nöjda med det beskedet?

När Sporting bestämde sig för att bygga den nya arenan så började man göra ett avtal med Lissabon kommunen för att sälja delar av marken där den gamla arenan stod. Sammanlagt sålde Sporting marken på ca € 35-37 miljoner. Det har nu gått ca 6 år och inga pengar är utbetalda.

I Portugal tar allt lite längre tid än vad man är van vid här hemma i Sverige, en sån här försäljning tar ca 4-5 år att få igenom ett godkännande av kommunen, i Portugal. Det har nu alltså gått ca 6 år och Sporting har inte fått sina pengar pga att kommunen strulat fram och tillbaks. Under tiden så har Sporting förlorat ca 60 000 kr om dagen i räntekostnader.

För knappt en månad sedan satte Sporting ordförande, Filipe Soares Franco, ett ultimatum till kommunen. Kommunen verkade vakna till och sa att man skulle lösa problemen som hindrade utbetalningen till Sporting. Allt verkade äntligen bli löst. Men när man skulle rösta i kommunen så var det en politiker som hotade kommun ordförande med att klaga hos en högre distans om man fullföljde utbetalningen till Sporting. Problemet är att det finns en regel (lite ironisk kan tyckas efter att man har läst gårdagens artikel) som tvingar att på en yta av en viss kvm så måste det finnas träd. Denna regel efterföljs inte av de som ska bygga på marken som klubben sålt.

För er som inte känner till hur våra rivalers arenor ligger till så kan jag nu säga att varken runt Dragão och Luz finns det träd heller, men dem har då inte haft problem med denna regel. Detta blir lite ironiskt när man tänker att ett stenkast från Alvalade ligger campo grande som är ett av de mest gröna områden i hela Lissabon.

Carmona Rodrigues, kommunordförande i Lissabon, kallade Sporting till ett möte idag. Tanken var att man skulle förklara för Sporting vad som var problemet. Efter mötet sade Sportingordförande följande: ”Sporting kom och lyssnade på kommunordföranden, men vi anser att vi inte har gjort något fel. Vi har följt alla regler och protokoller som vi blivit tillsagda att göra. Det kommunstyrelsen krävde av oss har vi gjort, så det ända vi kräver nu är ett beslut av kommunen. Tid är pengar, och tiden går utan att det händer något. Denna situation kostar oss en massa pengar.”

När han frågades ifall Sporting var beredda på att omförhandla avtalet svarade han ”Jag ser ingen anledning till det. Sporting rår inte för att oppositionen inte kommer överens med kommunstyrelsen. Vi gjorde ett protokoll med kommunen, som kommunen godkände och vi har fullföljt alla krav som ställdes på oss. Kommunen måste respektera avtalet man gjorde för sex år sedan.”

Jag säger som Filipe Soares Franco sa ”Tid är pengar”! Tiden går och klubben lär väl få fortsätta vänta på de välbehövliga € 35-37 miljonerna, som skulle hjälpa till att betala av skulden som man har, samt få ner de hiskliga räntekostnader man har.

George Michael är i Portugal för en konsert, närmare sagt i Coimbra. Konsertens plats, är på Municipal de Coimbra. Vad har detta med Sporting att göra? Jo 20 timmar efter konserten ska en viktig fotbollsmatch spelas på samma gräsmatta. En match som kan avgöra ligatiteln, champions league platsen och sist men inte minst en nerflyttningsplats.

Académica – Sporting ska spelas på Municipal de Coimbra, bara 20 timmar efter en George Michael konsert. Den stora frågan är hur kommer gräsmattan att klara av en konsert, där man enkelt kan förutspå att tusentals fötter kommer att under några timmar trampa på gräsmattan. Visst konsertpubliken kommer inte att trampa direkt på gräsmattan, men på någon slags skydd som läggs över gräsmattan. Men så länge det inte är någon slags parkett som hindrar att publikens fötter tynger gräsmattan så kommer det inte att hjälpa.

Det ska sägas att Académica är nog den minst skyldiga i detta beslut. Uppgifterna går lite isär, viss media säger att det är klubben som anordnar denna konsert för att få in pengar. Medan andra säger att det är Coimbra kommunen som kommer att få in pengarna från denna konsert. Då Académica inte äger sin arena och det är inte klubben som kommer att tjäna pengar på denna konsert, Men man har ändå ett ord att säga till om detta beslut. Företaget som driver arenan har lovat att gräsmattan kommer att vara spelbar 20 timmar efter konserten. Académica har godtagit detta löfte och nu får vi vänta på söndag kl. 20.15 för att få svaret.

Man har specialister i detta område som säger att det tar mellan en och två veckor för att det ska synas hur pass mycket ”stryk” gräsmattan fått av konserten. Nu är jag ingen expert i ämnet, men jag har sett med egna ögon hur en gräsmatta kan se ut dagen efter en konsert, därför är jag tveksam på vad dessa specialister lovar.

Herminio Loureiro, ordförande i ligaklubbarnas förbund, säger att även han fått garantier att allt kommer att ske naturligt. Vi som känner Portugal, vet vad ”naturligt” kan innebära. Han sa även: ”Klubbarna lever i en svår ekonomisk tid, man måste använda fantasin för att underlätta vardagen, men naturligtvis utan att de sportsliga skyldigheterna glöms.” Även han har alltså godtagit garantierna på att gräsmattan är i speldugligskick 20 timmar efter en konsert.

Men vem kommer att ta på sig ansvaret på söndagen kl. 20.15 ifall gräsmattan inte är spelduglig? Kommer lagen att tvingas spela? Vem bär ansvaret om spelare skadas pga gräsmattan? Vem bär ansvaret att matchen avgörs på en felstuds, som kommer av för att gräsmattan är ojämn tack vara konserten? Vem bär ansvaret om en klubb missar chansen att bli mästare, eller att ta en direktplats i nästa säsongs Champions League, eller att en klubb åker ner en division?

Vad händer om domaren avgör att matchen inte kan spelas pga att gräsmattan inte är i speldugligskick? Kommer de andra matcherna, som enligt regelboken är tvingade att spela samtidigt, flyttas fram eller kommer de att spelas i alla fall? Och vad sker om FC Porto t ex går och förlorar? Det är inte svårt att gissa att de lägger in en protest på en gång, vilket de självklart ska göra, då reglerna inte efterföljs som de ska. Vilket skulle leda till ännu en sommar fylld med juridiska tvister om vem som eventuellt kan koras som mästare.

Vardagsmat i portugisisk fotboll är vad detta är… ingen sunt förnuft så långt ögat kan se.