2009/11/25
Är det färgerna på tröjorna som är skillnaden?
2009/11/24
2009/11/23
Taça de Portugal Pescadores-Sporting 1-4
2009/11/20
2009/11/19
Medspelare hjälper varandra å få kicken
Sydamerikanskfotboll när den är som värst
2009/11/17
Travaços 1926-2002
Travaços 1926-2002
Travaços var den stora dirigenten av de fem violinos. En hel generations stora idol. Han var den första riktiga nr. 10 i den portugisiska fotbollen. Han var den första portugisen att bli uttagen i en europeisk landslag 1955. Därav sitt smeknamn Zé da Europa!
Travaços föddes den 22 februari 1926 i Lissabon. Han bodde sin första år på samma ställe som många år senare byggdes en del av den gamla José Alvalade. Som tonåring så spelade han i CUF, där han hade fått ett lärlingsjobb som 16 åring. Han dolde aldrig att hans lag var Sporting och hans stora dröm var att få dra på sig den grönvita tröjan. Som 16 åring gjorde han sitt första försök i Sporting och visade upp sig, dåvarande tränaren sa till honom ”Åk hem och ät mycket potatis!”
De efterföljande fyra åren spelade han med CUF och utövade friidrott hos Sporting, han sprang 100 meter på 11 sekunder. Allt mer övertygad om att han kunde spela i den högsta ligan vart han entusiastisk över FC Portos intresse 1945, i hopp om ett bättre liv. Hans enda tveksamhet var drömmen om att dra på sig den grönvita tröjan. Han krävde 20 000 samt ett hus av FC Porto för att skriva på för dem. När Sporting insåg att FC Porto visat intresse så började man att röra på sig. Det första man gjorde var att mer eller mindre ”kidnappa” Travaços under 15 dagar, det enda gången han tilläts visas ute var när han skulle springa 100 meter för klubben. Allt för att undvika flera samtal med FC Porto. Men FC Porto lyckades i sin tur att ”kidnappa” Travaços och förde honom till Porto där han gömdes på ett hotell. Men rädslan var så stor att Sporting skulle hitta honom gömdes han hemma hos en stor Porto supporter. Under två veckor i ett folktomt stad så fick Travaços tid att tänka efter vad som höll på att hända, bestämde han sig för att ge Sporting för tur.
Äntligen kom den stora dagen 8 september 1946 då han som 20 åring fick för första gången dra den grönvita tröjan på sig i en träningsmatch mot V Setúbal. Det var i denna match som för första gången de fem violinos spelade tillsammans. Den mest framgångsrika offensiva lagdel i portugisisk fotboll hade inlett sin väg till historieböckerna.
Travaços behövde inte vänta länge för att bidra med tre mål i sitt första derby mot Benfica, en match som Sporting vann med 6-1, det skede den 16 februari 1947. Här började han bli en idol för Sporting supportrar. Totalt skulle han spela hela 454 matcher och göra 182 mål.
Efter säsongen 54-55 när han inlett sin semester fick han ett telegram där det stod att han blivit uttagen till den europeiska landslaget som skulle möta mot England i en match i Belfast. Han trodde inte att telegrammet var sant, och trots att han sedan fått en bekräftelse så ville han inte tacka ja, han hade inte tränat på ett tag och han var rädd för att det inte skulle gå bra. Men han övertalades bland annat av sin fru att åka. Den 13 augusti 1955 skrev han in sig i historieböckerna som den första portugisen i ett europeiskt landslag. Han gjorde storsuccé och när han återvände till Portugal möttes han som en nation hjälte.
1952 var året som skadorna började dyka upp. Inför en landskamp mot Argentina så gick hans menisk sönder, på den tiden kunde en sådan skada tvinga spelare att avsluta sina karriärer. Travaços fick hela säsongen 52-53 förstörd. Ytterligare två gånger under sin karriär drog han på sig samma skada. Kultfigur i Alvalade så visade han prov på inre styrka och kom tillbaks alla gånger.
Alla sagor har ett slut och även Travaços saga i Sporting fick ett slut då han som 33 åring gjorde sin sista match med Sporting tröjan, i en cupfinal 1959. Efter det fick han ett tränar jobb i Sporting. Efterhand så vart han sjuk och hans sista besök i gamla Alvalade den 23 december 1998, på vägen till ett sjukhem så stannade man i Alvalade för en sista besök, han mottogs av spelartruppen i omklädningsrummet med en stående ovation. Den 12 februari 2002 mottogs nyheten att Zé da Europa hade avlidit med stor sorg bland Sporting supportrarna.
Namn: José António Barreto Travaços
Föddes: 22/2/1926
Dog: 12/2/2002
Position: Offensiv mittfältare
Portugisisk ligamästare: 8 ggr (46-47,47-48,48-49,50-51,51-52,52-53,53-54,57-58)
Portugisisk cupmästare: 2 ggr (47-48,53-54)
A-landskamper: 35 matcher och 6 mål
Jesus Correia 1924-2003
Jesus Correia 1924-2003
António Jesus Correia blev en Sporting ikon pga att han bland de fem violinos var den som mer kunde efterlikna varför Sporting Clube Portugal grundades en gång i tiden. Nämligen i anseendet att han inte enbart spelade fotboll. Han utövade även rullskridsko hockey.
Jesus Correia föddes den 3 april 1924, i en av förorterna vid namnet Paços de arcos. Han älskade två sporter som han levde emellan. Han var en erkänd duktig rullskridsko hockeyspelare när han kom till Sporting inför säsongen 43-45, efter att ha spelat två säsonger med Paços de arcos. Första månaderna fick han tillbringa med reserverna då han hade en mer erfaren Adolfo Mourão som var tränarens första val. Men Jesus Correia skulle få sin chans den 23 januari 1944, då Peyroteo var skadade fick Jesus Correia ersätta lagets målkung. Trots att hans riktiga position var ytter (höger) så fick han spela som anfallare i den matchen, det vart succé på en gång, han gjorde två mål i 6-0 segern över V Guimarães.
Det finns massor med historier om Jesus Correia, jag väljer att berätta enbart två av dem. Den första var 1946, i en avgörande match fick Sporting sin målvakt skadad, på den tiden fanns det inga avbytare, så Jesus Correia vart vald att ställa sig i målet. Fram till paus så var det en skräckslagen Jesus Correia, han lyckades på något mirakulöst sätt rädda en boll precis innan halvtid. Under halvtiden så lyckades han att övertala de ansvariga om att han behövdes på mittfältet mer än i målet, han fick sin vilja fram och ersattes av en annan spelare, det sades att Jesus Correia kom ut till andra halvleken betydligt lugnare. Den andra historian är om hans största match i karriären. Sporting åkte till Madrid för att möta A Madrid 1948. Man kan lugnt säga att Jesus Correia hade en bra eftermiddag då han gjorde Sportings alla sex mål i seger matchen med 3-6.
Jesus Correia hann inte spela allt för många landskamper, han hann med 13 stycken, på dessa gjorde han tre mål. Den mest minnesvärda landskampen är Portugals första seger någonsin mot Spanien, 4-1 slutade den matchen.
Jesus Correia tvingades av Sporting när han var 28 år gammal att välja mellan fotboll och rullskridsko hockey. Jesus Correia hade spelat fotboll i Sporting och rullskridsko hockey i Paços de arcos fram till dess. Sorgligt nog så valde han rullskridsko hockey och avslutade sin fotbollskarriär i Sporting vid 28 års ålder. Den 5 oktober 1952 spelade han sin sista match med den grönvita tröjan. Totalt spelade han 159 ligamatcher för Sporting och gjorde otroliga 131 mål på dessa ligamatcher. Värt att notera är att Jesus Correia hade lika stor framgång i rullskridsko hockey som i fotbollen, han vart mästare ett flertal gånger, både med sin klubb, men även med Portugals landslag vann han både EM och VM ett flertal gånger.
Jesus Correia var den sista av de fem violinos att dö, han dog den 29 november 2003.
Namn: António Jesus Correia
Föddes: 3/4/1924
Dog: 29/11/2003
Position: Ytter
Portugisisk ligamästare: 7 ggr (43-44,46-47,47-48,48-49,50-51,51-52,52-53)
Portugisisk cupmästare: 3 ggr (44-45,45-46,47-48)
A-landskamper: 13 matcher 3 mål
Albano 1922-1990
Albano 1922-1990
Albano Narciso Pereira var kanske den av de fem violinos som det pratades minst om. Han föddes 21 december 1922 i Seixal. Han hade en dröm som liten och det var att få spela för Sporting. Drömmen förverkligades säsongen 43-44.
Efter att ha gjort hela sin ungdomskarriär i sin stads lag, Seixal, så fick han säsongen 43-44 sin dröm uppfyllt när han fick dra på sig den grönvita tröjan som han drömt sedan han var en liten knatte. Dock så hade han inte vem som helst som konkurrerade om en plats i startelvan. Han hade den mer erfarna João Cruz, som var en av de tidiga fem violinos. Men hans ungdom hans talang och hans snabbhet förde honom till startelvan 43-44. Han skulle lämna klubben först 13 år senare.
Hans stora egenskaper var att han var vänsterfotad, något som på den tiden inte hörde till vanligheterna. Han hade en grym teknik och hans dribblingskonster blev samtalsämne, men främst vart han känd för sin snabbhet. Alltid placerad vid sidlinjen och redo att sätta fullt fart mot kortlinjen. Han var en erkänd taktisk spelare, han visste vad han var bra på och framför allt så visste han mycket väl vad som förväntades av honom. Och det var inlägg till anfallarna. Han hade en sällan skådat förmåga att slå precisa inlägg. Han gick även ofta fram till kortlinjen för att sedan slå korta inlägg snett inåt till en alltid redo Peyroteo. Samspelet de emellan var så pass att de visste precis vad den andra skulle göra innan de själva visste om det.
Albano var med tanke på sin position även en bra målskytt, på sina 443 matcher med den grönvita tröjan gjorde han hela 252 mål, för en ytter måste det anses vara en ansenlig summa.
Av de fem violinos så var Albano den som hade en mindre lyckad landslagskarriär. Han gjorde 15 A-landskamper, 3 mål hann han med, men han var med bara i en enda seger, hela nio förluster och fem oavgjorda.
Den 29 juni 1957, 13 år efter sin debut var det dags för hans sista match med den grönvita tröjan, 35 år gammal så fick han en mycket välförtjänat hyllningsmatch. Han dog 1990.
Namn: Albano Narciso Pereira
Föddes: 21/12/1922
Dog: 5/3/1990
Position: Ytter
Portugisisk ligamästare: 8 ggr (43-44,46-47,47-48,48-49,50-51,51-52,52-53,53-54)
Portugisisk cupmästare: 4 ggr (44-45,45-46,47-48,53-54)
A-landskamper: 15 matcher och 3 mål.