Laget i mitt hjärta: Sporting Clube Portugal

För några månader sedan kunde ni läsa om förbannelsen som ligger över tröjnumret 7 i Sporting, nu är det dags att ta fram ännu en förbannelse som under sista åren blivit mer tydligt i Sporting. Att vara lagkapten i en klubb som Sporting ska vara en ära, trots äran så har det på sistone blivit den första dörren som öppnas för spelaren att lämna klubben.

Vad har Manuel Fernandes, Beto, Custódio, Cadete, Oceano, Sá Pinto, Iordanov, Venâncio, Nélson, Pedro Barbosa och Rui Jorge gemensamt, mer än att de har allihop spelat i Sporting? Alla har en gång i tiden fått äran att vara lagkapten för Sporting. Samt så har de fått lämna Sporting bakvägen istället för huvudentrén som de förtjänat.

Denna förbannelse började med Manuel Fernandes, efter 12 säsonger i klubben och 189 ligamål, så tyckte den nya tränaren Keith Burkinshaw inför säsongen 86-87 att Manuel Fernandes inte skulle vara med i truppen. Under stora protester från supportrarna sparkade Sporting derbylegenden Manuel Fernandes. Han fick fortsätta sin karriär i V Setúbal. Tränaren fick några månader senare sparken, han överlevde aldrig beslutet att sparka Manuel Fernandes. Manuel fick en liten upprättelse när han säsongen 00-01 som tredje tränare för säsongen vann supercupen.

Venâncio var näste lagkapten som fick känna på denna förbannelse. Efter 10 år i klubben utan att blivit mästare så fick Venâncio oförtjänat bära skulden för många års misslyckande. Bobby Robson ville inte ha kvar spelaren och ännu en lagkapten fick se sig om efter en ny klubb. Han fortsatte både i Boavista och V Setúbal innan han bestämde sig för att lägga skorna på hyllan. Kom senare tillbaks till Sporting och förde bla A och B juniorer till varsitt mästerskap som tränare. Flyttades upp till assisterande tränare inför säsongen 98-99 och jobbade med Jozic och Ivkovic.

Jorge Cadete kom ihop sig med Carlos Queiros, och tvingades bort, först till Brescia, sedan hade han en kanon säsong i Celtic som öppnade dörren till La Liga och Celta vigo, för att sedan gå till ärkerivalerna Benfica.

Oceano var den fjärde lagkaptenen att få leta efter ny klubb när han inför säsongen 98-99 ville spela en säsong till, men tränaren Jozic räknade inte med honom. Sporting erbjöd honom en plats som klubbdirektör eller assisterande tränare, men Oceano ville fortsätta spela och flyttade till Toulouse i Frankrike. Där han spelade en säsong innan han la av. Oceano har vid flertal gånger varit nära att återvända till Sporting, men av olika anledningar har det inte blivit av, och just nu så är han med i oppositionen mot den nuvarande Sportingledningen.

Bulgaren Iordanov spelade under 10 säsonger i Sporting. Pga MS så fick han sluta sin karriär tidigare än man trodde. Iordanov själv ville fortsätta en säsong till, men Bölöni räknade inte med han till säsongen 01-02. Iordanov erbjöds en assisterande tränarroll som Iordanov tackade ja till. Men även som assisterande tränare räknade inte Bölöni med Iordanov, han flyttades till B-laget där han var kvar 2 säsonger. Senare så sjukskrev sig Iordanov och åkte hem till Bulgarien. Han och Sporting gör upp nu i en rättegång om en hyllningsmatch som Iordanov utlovades, men som Sporting inte har förverklighat.

Denna förbannelse hade fram till säsongen 05-06 hänt bara vid enstaka gånger så tog den nu en otrolig fart. Under sista två säsongerna har lagkaptenerna knappt hunnit dra på sig lagkaptensbindeln innan de fått lämna över den till en annan spelare.

Inför säsongen 05-06 ville José Peseiro inte behålla Pedro Barbosa och Rui Jorge, Pedro Barbosa som 1: a lagkapten och Rui Jorge som 3: e lagkapten fick vackert se sig om nya jobb. Pedro Barbosa tog jobb som expertkommentator under den säsongen, för att säsongen efter återvända till Sporting som fotbollsdirektör. Rui Jorge spelade en säsong i Belenenses, sen tog han över som tränare för A-juniorerna i Belenenses, där han fortfarande jobbar. Han var en av kandidaterna till att ta över Sportings A-juniorer i mitten av denna säsong när Sporting byte tränare för juniorerna.

Beto som gick från 2: a lagkapten till 1: a lagkapten, i och med Pedro Barbosa lämnade, fick bära lagkaptensbindeln i ca sex månader. Efter att ha knockat Custódio under en träning, fick Beto att se sig om en ny klubb i januari 2006. Bordeaux vart klubben som han såldes till. Efter en succé debut, så gick det allt tyngre för Beto, som nu finns i Huelva.

Beto lämnade lagkaptensbindeln till Sá Pinto, en Sá Pinto som gick från att ha annonserat att säsongen 05-06 skulle bli hans sista, till att vilja spela en säsong till. Trots att Paulo Bento sagt att han inte räknade med honom som spelare, Sporting erbjöd Sá Pinto en position i klubben, men Sá Pinto fick som han ville, han lämnade Sporting för Standard Liège.

Nélson som gick från 3: e lagkapten till 2: a lagkapten efter att Beto lämnat, fick även han ingen nytt kontrakt med Sporting inför säsongen 06-07, efter många månaders letande, så skrev han på för V Setúbal, men där stannade han bara några få månader och just nu är han arbetslös.

Inför säsongen 06-07 utnämnde Paulo Bento Custódio som lagkapten, och Ricardo och Moutinho som 2: a och 3: e respektive lagkaptener för Sporting. Custódio fick äran att vara lagkapten i Sporting under en säsong, en säsong med endast 20 matcher av 42 möjliga. Custódio förlorade striden med den yngre Veloso om en plats i startelvan och har nu även han fått lämna Sporting bakvägen, när han skrev på för Dinamo Moskva i helgen.

Logisk tänkande så blir Ricardo nu lagkapten under säsongen 07-08 och Moutinho blir 2: a lagkapten som 3: e lagkapten kan det tänkas bli Tiago eller Anderson Polga. Men den stora frågan är vem vågar trotsa denna förbannelse?