Laget i mitt hjärta: Sporting Clube Portugal

Efter många månaders förhandlingar så har nu João Moutinho och Sporting kommit överens om ett nytt kontrakt. På detta sätt så har Sporting lyckats behålla spelaren som är klubbens största ikon för tillfället.

Vid 16 tiden idag anlände João Moutinho, med sin far Nélson, som är hans agent, till Visconde Alvalade, Sportinghögkvarten. Man skulle gå igenom de sista detaljerna i Moutinhos nya kontrakt. Ett kontrakt som skrevs under ikväll. Det ryktas att Moutinho kommer att vara tillsammans med Ricardo och Liedson de bäst betalda spelarna i Sporting. Hans övergångsklausul höjdes från € 20 miljoner till € 30 miljoner.

Det var en nöjd Moutinho som berättade till klubbens officiella hemsida följande: ”Det känns oerhört bra, eftersom både Sporting och jag ville förlänga kontrakten som binder oss till varandra. Jag är mycket nöjd för att kunna fortsätta spela för Sporting, en klubb som har gett mig allt, nu vill jag fortsätta att hjälpa Sporting att nå sina mål i framtiden. Och det första målet är att hjälpa Sporting att vinna cupfinalen redan nu på söndag. ”

Även reserv målvakten, Tiago, skrev på ett nytt kontrakt idag. Tiago som har 11 år i klubben, förlängde sitt kontrakt med ytterligare ett år. Tiago var nöjd och sa: ”Jag är mycket nöjd. Detta har varit mitt mål hela tiden och jag blir glad över att folk är nöjda med mitt jobb. Det var inte svårt att komma överens om ett nytt kontrakt med Sporting, min vilja nu är densamma som varje år, nämligen att vinna titlar med Sporting.”

Det var en eftermiddag med mycket jobb för Sportingansvariga, även Rodrigo Tello, Carlos Bueno, Nani och Fabio Paim syntes till på Visconde Alvalade. Det som är känt för tillfället är att Paulo Bento tackade nej till ett fortsatt spel för Carlos Bueno i den grönvita tröjan, det enligt Bueno själv när han kom ut från Visconde Alvalade.

De andra tre har inte kommit ut från Visconde Alvalade, så det är ovisst om något mer är klart med någon av spelarna.

Klubbens officiella hemsida annonserade ytterligare två spelare som har förlängt sina kontrakt med Sporting, det är Jorge Gonçalves (2 år + 1 års optionsrätt) och Marco Lança (1 år + 1 års optionsrätt), två A-juniorer.

Efter att ha presenterat ett drömlag från akademin och ett kalkongäng så har det nu blivit dags för att presentera Sportings drömelva mellan 1980 och 2007, då jag har följt klubben.

Målvakt
Vitor Damas – 12 säsonger (743 matcher totalt med den grönvita tröjan)
Här finns det liksom ingen tvivel, Vitor Damas står i en klass för sig, visst Peter Schmeichel var ingen dålig målvakt heller, men Damas blir mitt första val, alla åren han tjänade klubben på ett ypperligt sätt både som spelare, tränare och målvaktstränare. ”Målvakternas Eusébio!”

Högerback
Nélson – 5 säsonger (115 ligamatcher/3 mål)
Köptes in sommaren 1991 från Salgueiros, hade precis blivit U20 Världsmästare med Portugal. Han var en av sju världsmästare i Sporting truppen. Sousa Cintra hade en dröm om ett ungt Sporting fullt med världsmästare, han fick ihop sju stycken. Nélson är den bästa högerbacken som Sporting har haft sedan 1980, hans kvalité på inläggen är än idag saknade i Alvalade. Sporting letar än idag, tio år senare, efter en värdig ersättare som högerback. Gick till Aston Villa och sen till FC Porto.

Mittbackar
Luisinho – 3 säsonger (82 ligamatcher/3 mål)
Tänk om Luisinho hade kommit till klubben några säsonger tidigare, han kom inför säsongen 89-90 och vart snabbt publikfavorit på Alvalade. En mittback som sällan behövde fälla sina motståndare. Placerings säker, snabb, teknisk och visade upp en sällan skådad elegans. Luisinho fanns med i Brasilienstrupp under VM i Spanien 82.

Marco Aurélio – 5 säsonger (135 ligamatcher/3 mål)
Kom från União Madeira säsongen 94-95. Vann snabbt Carlos Querios förtroendet och blev ordinarie i Sporting. Bildade mittbackspar med Naybet två säsonger, sen fick han Beto som kollega i mittlåset. Påminde mycket Luisinho i sitt sätt att spela fotboll. Hade varit intressant att se dessa två bilda ett mittbackspar.

Vänsterback
Rui Jorge – 7 säsonger (192 ligamatcher/5 mål)
Många tveksamma minnen när det vart klart att Sporting och FC Porto inför säsongen 98-99 gjorde två spelarbyten, Rui Jorge och Bino kom till Sporting, medan Costinha och Peixe gick till FC Porto. Men det räckte med en träningsmatch, just mot FC Porto, under försäsongen för att han skulle få de flesta Sporting supportrarna att acceptera honom. För mig är Rui Jorge den mest lyckade inhemska affären Sporting gjort under mina år som Sportingsupporter. Han må inte ha varit den snabbaste spelaren i världen, han må inte ha varit den mest tekniska, men något han var mycket bra på var det taktiska spelet, samt att han tog med sig nåt från FC Porto som Sporting tappat under åren, nämligen den vinnande mentaliteten. Han förtjänade inte det Peseiro gjorde mot honom, nämligen att först peta han ur startelvan i Uefacupfinalen och sen sparka han ut från klubben på det sättet. Mer respekt förtjänade Rui Jorge efter sju år i klubben.

Mittfältare
Oceano – 11 säsonger (308 ligamatcher/39 mål)
Tvekade mellan Oceano och João Pinto, men då Oceano är en spelare som jag ville ha med i laget fick João Pinto nöja sig med avbytarbänken. Vad kan man säga om Oceano? Något av Sportings ”Johan Mjällby” kanske man kan beskriva honom som. Inte ett dug teknisk, men viljan förde honom till en av klubbens bästa spelare under sin tid. Lagkapten. Köptes in från Nacional inför säsongen 84-85. Hade också en sejour i Real Sociedad på tre år innan han återvände till Sporting. Sett han spela som höger- och vänsterback, men det var som defensivmittfältare han spelade mest.

Luis Figo – 5 säsonger (129 ligamatcher/15 mål)
Omöjligt att inte ha Luis Figo i en Sporting drömelva, visst hans storhetstid kanske inte var i den grönvita tröjan, men det var här han började och Pedro Barbosa får ursäkta mig, men Figo är Figo. Finns inte så mycket mer att säga om Figo som inte ni alla känner till. Bara synd att han inte avslutar karriären hos oss, men det har man förstått länge att han inte skulle. Kanske får vi se Luis Figo som klubbordförande när han återvänder en dag.

Cristiano Ronaldo – 1 säsong (25 ligamatcher/3 mål)
Precis som Figo så kommer Ronaldo med i denna drömlag kanske mer baserad på vad han har gjort efter att han lämnat oss. Men redan som 17 åring gjorde han saker som andra spelare i hans position under flera år i klubben aldrig nåde. Vi får hoppas att Ronaldo gör det Figo inte kommer att göra, nämligen att avsluta sin karriär i den grönvita tröjan. Eh låt mig få drömma iaf…

Krassimir Balacov – 5 säsonger (138 ligamatcher/44 mål)
Den bästa utländska spelaren i den portugisiska ligan någonsin. Kom inför säsongen 90-91, hjälpte laget till semifinal i Uefacupen redan under sin första säsong i klubben. Vilken underbar spelare Balacov var. Vem minns inte hans underbara mål mot Benfica, 13 sekunder efter avspark, med sin sämsta fot, högern, sköt han en kanon. Eller hans drömmål borta mot Setúbal, där han dribblade bort fem motståndare innan han gjorde mål. Hans Sportingkarriär ”dog” efter en dispyt med Carlos Queiroz. Queiroz petade Balacov i en match mot Salgueiros, men tvingades byta in han med 10 minuter kvar, Balacov hann göra matchens enda mål, efter matchen ville Balacov bort och han hamnade i Stuttgart efter säsongens slut.

Anfallare
Manuel Fernandes – 12 säsonger (? ligamatcher/189 mål)
Kanske Portugals mest underskattad anfallare genom tiderna. Många minns han för sina FYRA mål i ett Lissabonderby mot Benfica. Men det var bara fyra av hans totala 189 mål i ligan för Sporting. Hans spel still påminde en del av de engelska anfallarna, kraftfulla och livsfarliga på huvudet. Hade oturen att under hans tid som spelare så drevs den portugisiska landslaget i ett kvotsystem, bara ett visst antal spelare per klubb brukade bli uttagna i landslaget. Drabbades av en av de största orättvisorna i portugisisk fotboll någonsin då han inte fick vara med i VM 86, trots att han hade vunnit målskytteligan med 36 mål. En av de sista spelarna som verkligen spelade med kärlek för tröjan.

Rui Jordão – 9 säsonger (207 ligamatcher/141 mål)
Tvekade mellan Jordão och en del spelare som Jardel, Acosta och Iordanov. Den avgörande anledningen vart tiden han spelade för klubben. Jordão var en av många andra som skulle leva upp till Eusébio, men som misslyckades. Dock så har ingen annan varit i närheten av det Jordão lyckades åstadkomma under sin karriär. Spelade 5 säsonger i Benfica, sen gick han till Zaragoza där han behandlades illa av sin tränare innan Sporting hämtade honom. Han tackade med att stanna 9 säsonger och gjorde 141 mål. Många minns Van Bastens mål i EM finalen mot dåvarande Sovjetunionen, men Jordão var den första att göra ett liknande mål i EM semifinalen mot Frankrike under EM 84. Jordão var inte den bästa anfallaren, men han var en av de första som var komplett. Målsinnet, snabbhet, tekniskt och taktisktanfallare, det var Jordãos styrka.

Reserver
Peter Schmeichel – Målvakt – 2 säsonger (50 ligamatcher/0 mål)
Fanns två andra målvakter (Meszaros och Ivkovic) som lika gärna kunnat bli valda, men Peter är en levande legend, och han var målvakten som stod i målet säsongen vi bröt Pinto da Costas förbannelse. Det kom som en stor, RIKTIGT stor nyhet när Sporting presenterade Peter sommaren 1999. Peter hade precis vunnit trippeln med United och helt plötsligt drog han på sig den grönvita tröjan. Det fanns bara inte i min värld, aldrig hade jag trott på en sådan värvning, även om han varvade ner så var det stort. Jag har inget tvivel på att hans rutin och erfarenhet tillsammans med vinnarmentaliteten som inte växte på träd i Sportingtruppen, var en av de bidragande anledningarna vi vann ligan för första gången på 18 år, säsongen 99-00. Han ingav respekt både i laget och motståndarna.

Naybet – Mittback – 2 säsonger (54 ligamatcher/5 mål)
Efter två –tre bra VM matcher under VM 94 i USA så slängde sig Sousa Cintra på första flygplan till USA och parkerade på Naybets hotellrum tills han hade skrivit på ett kontrakt med Sporting. En mycket bra mittback, kanske inte lika elegant i sitt spel som Luisinho och Aurélio, men han spelade enkelt och var hård i närkamperna. Såldes till Deportivo efter två säsonger, ännu en som inte kom bra överens med Carlos Queiroz, någon som börjar se ett mönster?

André Cruz – Mittback – 3 säsonger (76 ligamatcher/9 mål)
Tillsammans med Beto så är de dem enda mittbackarna som under sista 27 åren som lyckats vinna ligan två gånger. Bara att beklaga att han precis som några av de nämnda kom i slutet av sina karriärer till Sporting. Även han en bidragande orsak till den historiska titeln 99-00. Vem minns inte hans frisparksmål mot FC Porto som var startskottet till titeln. Även säsongen 01-02 gjorde han två frisparksmål i en och samma match som många anser var vändningen till att titeln hamnade i Alvalade.

João Vieira Pinto – Mittfältare/Anfallare – 4 säsonger (115 ligamatcher/28 mål)
Sommaren 2000 kom nyheten att Benfica sparkat ”menino de ouro”. Klubbar från hela Europa ställde sig i kö för att förhandla med João Pinto. Sporting vann den striden, trots att man var den som bjöd sämst villkor, men faktumet att han inte ville lämna Lissabon, gjorde att han till slut valde Sporting. I mina ögon minst åtta år för sent för att hamna på startelvan. Men han stannade tillräckligt länge för att få ett nytt smeknamn som ”O Artista”.
I mitt tycke så har João Pinto haft en lysande karriär, men hur hade den kunnat se ut nu om han ”vågat” sig ut från Portugal? Det råder inget snack om att han i Portugal kommer alltid ses som en av de allra bästa portugisiska spelare, men ute i Europa/världen kommer han dessvärre alltid kommas ihåg som spelaren som slog en domare under VM 2002. Han hade allt för att kunna bli lika stor som Figo och Rui Costa.

Amunike – Mittfältare/Anfallare – 3 säsonger (51 ligamatcher/17 mål)
Ännu ett inköp av Sousa Cintra, synd att han inte träffade lika många rätt som han missbedömde spelare vid inköp, som kanske hade förtjänat en plats i startelvan, men valet föll på Ronaldo. Amunike var en underbar lirare, snabb, teknisk och stenhård i kroppen. Det var inte många backar som vann axel mot axeldueller. Amunike kommer också alltid kommas ihåg som orsaken till att en portugisiskklubb för första gången vann en tvist hos FIFA, när han köptes in. Han hade också skrivit på för ett tyskt lag, men efter mycket om och men så beslutade FIFA att han var Sportingspelare. Tyvärr så fick han se sin karriär förstörd, när han lämnade Sporting till Barcelona, pga knäskador.

Pedro Barbosa – Mittfältare – 10 säsonger (259 ligamatcher/39 mål)
Pedro köptes in som Figos ersättare, säsongen 95-96, ett ansvar han inte riktigt kunde leva upp till. Hade svåra år i klubben, då han ofta var ”hatobjekten” nummer ett hos supportrarna. Supportrarna tyckte att han spelade bara bra säsongen innan hans kontrakt skulle gå ut. Det var nog inte så illa, men visst var jag en av dem som också tyckte att det stämde. Pedro är ännu en portugis som hade allt för att kunna bli riktigt stor, men en blandning av orsaker som att han var långsam, men kanske främst att han hade en kort stubin och var ett lätt byte för provaktörer. Mycket teknisk spelare.

Mario Jardel – Anfallare – 2 säsonger (49 ligamatcher/53 mål)
Tvekade mellan andra anfallare som Liedson, Acosta och Iordanov, men trots allt han gjorde under sin andra säsong så var det ingen annan anfallare i närheten av hans kapacitet. Han kunde vara osynlig i 89 minuter, men i den 90+4 ha gjort två mål. En sällan skådad förmåga att skaka av sig sina markerare inne i straffområdet. Tragiskt hur han förstörde sin karriär när han hade allt för att vara kung av Portugal än idag.

Bubblare
Ivkovic, Vujacic, Paulo Sousa, Douglas, Silas, Moutinho, Sá Pinto, Iordanov, Acosta och Liedson.

Sist fick ni se en startelva från vår egen akademi. Sporting har alltid haft en del egna produkter i sina trupper under dessa år som jag följt laget. Men man har även värvat en del spelare som man nu i efterhand kan klassa de som kalkonvärvningar. Här följer en startelva med respektive reserver.

Målvakt
Filip De Wilde – 2 säsonger (50 matcher/0 mål)
När belgaren blev klar för Sporting trodde jag att Sporting äntligen skulle få en värdig ersättare till Ivkovic. Man kan tycka att en landslagsmålvakt för Belgien skulle vara trygg i sitt målvaktsspel, men ack vad bedragen man vart. Hans osäkerhet spred sig bitvis till resten av laget.

Högerback
Gil Baiano – 1 säsong (16 ligamatcher/0 mål)
När man värvar en brasiliansk landslagsman så hoppas man att spelaren håller bra klass, visserligen finns det en hel del brassar som har spelat i landslaget. Men ärligt talat är det någon som minns Gil Baiano? Jag hade i alla fall lyckats förtränga denna värvning.

Mittbackar
Jorginho – 1 säsong (10 ligamatcher/0 mål)
En mittback som man värvade efter att han gjort en bra säsong i Famalicão. En av många märkliga värvningar Sporting gjorde under de långa 18 åren man jagade en titel.

Carlos Jorge – 2 säsonger (22 ligamatcher/2 mål)
Vete sjutton om jag sett någon spelare i den grönvita tröjan som darrade som denna Carlos. Han var säkerheten själv i Maritimo, men när han kom till Sporting så var han osäkerheten själv, jag tror Maritimo måste ha skickat hans tvillingbror.

Vänsterback
Balajic – 3 säsonger (3 ligamatcher/0 mål)
Kom från forna Jugoslavien, kom med ryktet ”Jugoslaviens Paolo Maldini” . Det enda man kan säga är att det var ett hån mot Maldini, att bli jämförd med denna Balajic.

Mittfältare
Luis Manuel – 1 säsong (0 ligamatcher/0 mål)
Man kan bara fråga vad Sousa Cintra gick på den dagen han bestämde sig för att köpa denna spelare. Det enda denna spelare kommer att bli ihågkommen för är att tack vare hans inköp så fick Sporting inte skriva in nya spelare under sex månader.

Julian Kmet – 2 säsonger (1 ligamatch/0 mål)
Ett inköp på glada 90 talet då klubben badade i pengar man inte hade. Kom som ett stortlöfte till Sporting, känd för sitt hårda skott samt frisparkar. Var det någon som såg nåt av det? Inte jag i alla fall.

Mauricio Hanuch – 1 säsong (11 ligamatcher/0 mål)
Sporting och Benfica slogs om denna spelare en hel sommar, gissa vilka som är gladast nu?

Careca – 2 säsonger (32 ligamatcher/8 mål)
Enligt Sousa Cintra hade Sporting precis köpt den nya ”Eusébio”, vilket hån mot Eusébio. Careca var en sån där brasse som helt enkelt inte hade tillräckligt med fart på sina ben. Otrolig teknisk, men när han inte kunde springa så var han en lätt match för motståndarna.

Anfallare
Misse-Missé – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Hade lika gärna kunnat heta Missa-Missa. Den Kamerun födda anfallaren gjorde ingen glad, förutom klubben som lyckades sälja honom till oss.

Hans Eskilsson – 1 säsong (? Ligamatcher/? mål)
Första svenska Sportingspelare kom till Sporting efter att ha gjort succé i en landslagsturnering i Berlin. Köptes in som en, av forna klubbordförande Jorge Goncalves, trumfkort när han vann klubb valet. Eskilsson gjorde ett misstag när han satte sin landslagskarriär framför klubben och betalade priset av att få ytterst lite speltid. Dock hade Eskilsson en bra eftermiddag i en cupmatch där han gjorde sex av Sportings 11 mål i den matchen.

Reserver
Luis Vasco – Målvakt – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Målvaktskrisen var så stor i mitten av 90 talet att man köpte in en målvakt som nyligen hade släppt in 7-8 mål mot Benfica. Ännu en av de otaliga onödiga nyförvärven.

Hugo – Mittback – 6 säsonger (64 ligamatcher/3 mål)
Tvekade mellan Hugo och Renato, valde Hugo pga att det tog sex säsonger för klubben att göra sig av med den största säkerhetsrisken man hade i truppen så länge. Han kunde göra en stormatch i 89 minuter, men sen kom det alltid ett misstag som kostade laget en hel del poäng. Vem minns inte misstagen mot Penafiel och Académica under Peseiro som resulterade i två hemmaförluster.

Vinicius – Vänsterback - 3 säsonger (40 matcher/2 mål)
Vinicius hoppades jag på en hel del, efter att ha sett han i Brasiliens OS landslag 1996. Men sen kom verkligheten ikapp både honom och mig.

Mauro Soares – Mittfältare – 1 säsong (5 ligamatcher/0 mål)
Köptes in för att kunna avlasta gamla Oceano på mitten, men han gjorde inte mycket rätt denna brasse.

Bruno Marioni (Gimenez) – Mittfältare – 2 säsonger (16 ligamatcher/1 mål)
Ännu en argentinare som kom med bra rykte men som fullkomligt misslyckades, en dyr värvning alá många andra som klubben betalar för än idag. Kom tillbaka till Europa, då under ett annat efternamn, men var inte heller lyckad i Villareal.

Guentchev – Anfallare – 1 säsong (2 ligamatcher/0 mål)
Milan hade tre holländare, Inter hade tre tyskar, Sousa Cintra tyckte att Sporting skulle ha tre bulgarer och efter två lyckade köp (Balacov och Iordanov) köpte han Guentchev. Som ni förstår så var Sporting inte i närheten av få ihop en trio som Milan och Inter. Ett under att Sporting lyckades sälja denna bulgar till Ipswich.

Skuhravy – Anfallare – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Togs in som ersättare till Iordanov när denna skadade sig allvarligt i en bilolycka i Bulgarien. Man hade lite förhoppning på denna kända tjeck, men han total floppade.

Försök inte förtränga oss, vi har också dragit på oss den grönvita tröjan!
Sérgio, Fabri, Diogo, Leão, Kpran, Kutuzov, Fumo, Viveros, Spehar, Bruno Caires, Cáceres, Alan Mahon, Nalitzis, Bosinvoski, César Ramirez, Roberto Assis, Carlos Miguel, João Luis I och II, Kirovski, Koke, Mota, Ouattara, Valtinho och Nené. Nu vart jag så deppad att jag väljer att förtränga minst lika många till.

(På min förra blogg, den på expressen,gjorde jag något liknande,men då bara av de bästa,nu har jag delat upp det i de bästa från akademin,kalkonvärvningarna samt den bästa elva sedan 1980,enligt mig,har även gjort en artikel om tränarna)

Min första match på gamla José Alvalade var den 1: a juni 1980. Sen dess har jag följt Sporting, några år bara via radion, andra år med några matcher på plats, men de flesta åren har det varit via tv apparaten. Tänkte presentera en startelva samt reserver av de jag anser har varit våra bästa produkter från vår akademi. Det är spelare som jag har sett spela från 1980 fram tills idag. Det blir en 4-5-1 uppställning mest pga att Sporting, precis som alla andra portugisiska klubbar har haft svårt att få fram anfallare.

Målvakt
Vitor Damas – 12 säsonger, 743 matcher (totalt)
En legend som tyvärr inte finns bland oss längre, dog i cancer 56 år gammal. Han hade några smeknamn, en som kanske kan ge en rättvis bild av honom är ”Målvakternas Eusébio”. Ett annat smeknamn var ”Spindelmannen” Kom till klubben som 14 åring och lämnade klubben (som spelare) som 41 åring. Han hann även spela för Santander, Guimarães och Portimonense. Efter ”Os 5 Violinos” är han en av de största klubbikoner.

Högerback
Carlos Xavier – 12 säsonger (246 ligamatcher/13 mål)
Carlos måste bara ha en plats i detta lag. Han gjorde även några säsonger som mittfältare, men det var som högerback han spelade de allra flesta matcherna. Han spelade även i Académica (utlånad 1 säsong) och i Real Sociedad (3 säsonger). En av de få ytterbackar som slog perfekta inlägg. Han hjälper Sporting nu genom att driva en fotbollsskola.

Mittbackar
Beto – 10 säsonger (246 ligamatcher/20 mål)
Sporting är inte känd för att fostra upp försvarare och framförallt mittbackar. Beto är en av de få egna produkter på denna position som haft framgångar. Debuterade i A-laget borta mot FC Porto, och gav laget segern med sitt nickmål. Tyvärr så tog aldrig Beto den där definitiva steget i sin utveckling för att kunna nämnas med mittbackar som Costa och Couto i FC Porto. Ägs nu av Bordeaux, men spelar i Huelva i Spanien.

Pedro Venâncio – 10 säsonger (209 ligamatcher/ 9 mål)
Venâncio spelade under en tid (80-90 talet) då man som egen produkt var tvungen att bevisa för supportrarna att man var bättre än sina konkurrenter dubbelt upp. Han var en av de allra bästa markerare på sin tid. Mycket bra på huvudet också. Han spelade i klubben under klubbens första 10 år av 18 långa år utan att vinna titeln. Pga var han en av dem som fick ta mycket oförtjänat skit från supportrarna. Sen så råkade han ut för en hel del svåra knäskador som tvingade han att sluta sin karriär tidigare än han velat.

Vänsterback
Paulo Torres – 6 säsonger (65 ligamatcher/7 mål)
Tvekade mellan Paulo och Nuno Valente, men valde till slut Paulo då han spelade längre i klubben. Portugals Roberto Carlos, det borde vara en tillräcklig beskrivning av vad det var för sorts spelare. Mer specifikt hans skott. Tro mig att han skjuter hårt, jag träffades av en av hans kanoner när jag såg en reservlagsmatch och det sved något fruktansvärt. Även om Paulo och gillade att anfalla, men han hade inte brassens snabbhet. En av guldpojkarna från U20 VM i Portugal 1991. Tyvärr så ”dog” hans Sportingkarriär efter en dispyt med Carlos Querios.
Är för nuvarande en arbetslöstränare.

Mittfältare
João Moutinho – 3 säsonger (78 matcher/8 mål)
João är ett specifikt fall, aldrig förut har det kommit upp en spelare från akademin med samma mognad som han visade upp direkt. Inte ens Luis Figo hade samma mognad. Ett bevis på hans mognad är att han under sin korta karriär i A-laget har redan slagit klubbrekord i raka matcher, 95 stycken (liga + cup + europeiskacuper) slutade det på. Sen att han kan spela på alla positioner på mittfältet är bara ett stort bonus. Bara att hoppas att storklubbarna i Europa fortsätter att lura sig själva att João är för liten för deras ligor.

Luis Figo – 5 säsonger (129 ligamatcher/15 mål)
Vad finns det att säga om Luis Figo? Fram tills denna säsong var han ohotad som den som lyckats bäst av alla talanger som kommit från akademin. Han leder på poäng före Ronaldo, men har i Ronaldo en spelare som kommer att nå högre höjder än vad han själv gjorde. Debuterade som 16 åring i A-laget. Figo höll stundtals sevärda shower på sina flanker under mitten av 90 talet till 2006. En lång och framgångsrik karriär som startade i Sporting får tyvärr inte slutet i Sporting.

Cristiano Ronaldo – 1 säsong (25 ligamatcher/3 mål)
Såg Ronaldo spela för första gången som 13-14 åring, redan då fanns det tecken på att han kunde bli RIKTIGT bra. Men så bra som han är, trodde jag inte redan då. Men efter hans enda säsong i den grönvita tröjan har jag inte haft tvivel på att han kunde nå dit han är nu, samt att han kommer att utvecklas ännu mer närmaste 2-3 åren. Och om Luis Figo inte nåde fram till Eusébios nivå (i mina ögon gjorde han det) så kommer Ronaldo att fullkomligt köra över Eusébios nivå som Portugals allra bästa spelare inom tiderna.

Litos – 8 säsonger (152 ligamatcher/11 mål)
Med ett smeknamn som ”Alvalades Platini” förstår ni vad det var för sorts spelare. Trots att han aldrig nåde Platini nivå så var han respekterad av supportrarna, då han sommaren 1984, tackade nej till FC Porto och stannade i Sporting. Debuterade som 17 åring i A-laget, fick spela de sista 16 minuterna i den matchen, när han kom in utbröt en sällan skådad jubel för en 17 åring, så stora förhoppningar hade han skapat trots sin ringa ålder. 2004 kom återvände han till Alvalade, då som Estoriltränare, men han lovade att en dag skulle han återvända genom ”den stora dörren”. Är tränare för Estoril fortfarande.

Simão Sabrosa – 3 säsonger (53 ligamatcher/12 mål)
Tvekade mellan tre spelare i denna position, Simão, Quaresma och Nani. Och även om det tar emot att välja till slut Simão så känns det som den rättvisaste beslut. Simão var den första som fick känna på att leva med förhoppningar om att bli den nya ”Figo”. Inte bara i Sporting men även senare i Barcelona. Första gången jag såg denna Simão var han nog bara 14 år, och det var kul att se planens i särklass kortaste spelare showa med sina motståndare. Trots att motståndarna var äldre och längre och starkare så kom Simão undan de tack vare sin snabbhet och teknik. En underbar spelare, men dina ord inför avslutningen av säsongen 2001-2002 kommer jag aldrig att förlåta dig Simão!

Anfallare
Paulo Futre – 1 säsong (? Ligamatcher/? Mål)
Det har inte vuxit anfallare på akademin, man kan nästan tro att Sporting spelar utan anfallare i sina ungdomslag. Så är det naturligtvis inte, men Futre är nog den enda som är värt att nämnas, och det trots att han gjorde bara en enda säsong. Sen kom det en tränare som ville låna ut han, och då tackade Futre för sig och skrev på för FC Porto, där han var kvar några säsonger innan flytten till A Madrid. Futres styrka var hans snabbhet som han hade. Han öppnade dörren för nästa generations spelare i Portugal till utlandet.

Reserver
Nuno Santos – Målvakt – 2 säsonger (1 ligamatch)
Tvekade mellan Nuno och Paulo Santos (nu i Braga). Valde Nuno för att jag alltid gillat han. Nuno fick aldrig chansen i Sporting. Han valdes två år i rad som Toulon turneringens bästa målvakt. Men han tog aldrig den där sista klivet i sin utveckling.

Bruno Patacas – Högerback – 2 säsonger (7 ligamatcher/0 mål)
En mycket underskattad högerback. Har gjort mycket bra säsonger i Nacional. Skulle inte ha något emot att ta tillbaka han.

Emilio Peixe – Mittback/mittfältare – 7 säsonger (125 ligamatcher/3 mål)
Utsedd till 1991 U20 VM bästa spelare höjde kraven på Peixe, tyvärr så visade det sig att han inte hade den mentaliteten för att klara av den pressen han fick på sig. Ännu en talang som aldrig lyckades ta den där sista klivet i sin utveckling och gick förbi en lysande karriär.

Miguel Veloso – Mittback/mittfältare – 1 säsong (21 ligamatcher/0 mål)
Jag tror att Miguel har allt för att kunna bli en av de bästa i sin generation. Frågan är om det blir som mittback eller som defensivmittfältare. Har under sin första säsong i Sportings A-lag petat en erfarnare Paredes och lagkaptenen Custódio. Han ger försvaret trygghet, men han är även den första att förberedda ett anfall. Underbara 30-40 meters passningar.

Dani – Mittfältare – 2 säsonger (10 ligamatcher/0 mål)
Enligt många av ungdomstränarna i akademin den spelaren som hade störst talang, som man har sett i akademin. Men grabben hatade att träna, det har han sagt efter att ha lagt skorna på hyllan vid 26-28 års ålder. Grym teknik hade han. Inte ens den ”hårda” tränaren Van Gaal fick ordning på pojkuslingen. Den talangen han hade i lilltån hade många kunnat döda för.

Ricardo Quaresma – Mittfältare – 2 säsonger (59 ligamatcher/8 mål)
Härliga smeknamn som denna Quaresma har haft under sin korta karriär: ”O cigano, Mustangen och Harry Potter.” Även han fick stora förväntningar på sig som den nya ”Figo”, precis som Simão, både i Sporting och Barcelona. En blivande världsstjärna utan tvekan, gäller bara att hamna i en klubb där man tror på honom.

Nani – Mittfältare – 2 säsonger (56 ligamatcher/9 mål)
I brist av anfallare så tar jag ut ännu en mittfältare. Nani är ännu en spelare av samma kvalité som Figo, Simão, Quaresma och Ronaldo. Han är den yngsta av dessa och därmed så har han en bit kvar att nå deras nivå. Han har mognat mycket denna säsong, en säsong som inte varit lätt för honom.