Nani klar för Manchester United!

Sent på onsdagskvällen annonserade Manchester United att man gjort klart med Sporting och Nani. Detta gjorde man på klubbens hemsida.

Uppgifterna är få än, men enligt portugisiska TV-kanalen TVI så ska Manchester United har betalat mellan € 25 – 25.5 miljoner för Nani.

Manchester United har under gångna säsongen varit i Lissabon och spanat in Nani 7-9 gånger, främst har det varit Martin Ferguson som varit scouten, men även Sir Alex Ferguson och Carlos Queiroz har varit närvarande i minst en match.

Nu är det klart att Nani byter Alvalade mot Old Trafford.

*Uppdatering*

Affären med Manchester var i farozonen

Pga chilenaren Rodrigo Tello så var affären mellan Manchester och Sporting i fara rapportera sajten sportugal. Allt pga Jorge Mendes, Nanis agent, han är även chilenarens agent och Sporting var mycket irriterad på sättet som chilenaren försvann från Lissabon. Då Jorge Mendes är hans agent, ville Sporting inte ha honom med i mötet med Manchester. Manchester gick med på att förhandla bara med Sporting, och först då man var överens, ringde man till Jorge Mendes, så han kunde göra klart mellan Manchester och Nani.

Tottenham bjöd € 20 miljoner

Tottenham har varit tillsammans med Manchester de två klubbarna som har ”slagits” om Sportingtalangen Nani. Damien Comoli, klubbdirektören i Tottenham, träffade Carlos Freitas, Sportingsvärvningsansvariga, och la fram ett bud på € 20 miljoner, som Nani hade i övergångsklausul. Men då var Sporting och Manchester redan överens om en affär.

Manchester betalade € 25.5 miljoner istället för € 20 miljoner, varför?

Sent igår kväll vart det alltså officiellt att Manchester och Sporting gjorde klart med Nanis övergång till Old Trafford klubben. Det man la märke till direkt var priset som Manchester betalat, man betalade € 25.5 miljoner till Sporting, när övergångsklausulen låg på € 20 miljoner. Direkt kom ryktena igång, och det första ryktet var att de extra € 5 miljonerna var en optionsrätt på João Moutinho och Miguel Veloso, en annan rykte som det snackades om var att Nani hade signat en förlängning av sitt kontrakt med Sporting och på det sättet, tvingade man Manchester att höja budet.

Men enligt Abola, så var det så att Jorge Mendes, sa till David Gill, Manchester klubbdirektören, att han och Nani hade redan ett muntligt avtal med Sporting för att Nani skulle förlänga sitt kontrakt med Sporting, ytterligare sex år, och övergångsklausulen skulle då höjas till € 30 miljoner. Ett avtal som varit klar i över en månad. Både agenten och Nani ville respektera det avtalet och Manchester gick med på det och la till de extra € 5.5 miljonerna, som en kompensation kan man säga.

Carlos Querioz om övergången

Efter en lång dag för Carlos Queiroz och David Gill, så var det en glad och nöjd assisterande tränare i Manchester, han sa i en interjuv följande: ”Jag är mycket trött, men naturligtvis enormt nöjd och glad.” ”Vi började förhandla klockan 06.30, men nu är allt klart. Nu vill jag bara börja min semester och inte tänka på fotboll ett tag.” ”En sådan här affär måste gå till snabbt, hemligt och effektivt, så att man slipper spekulationer.” ”Självklart så vet vi att vi står framför två av världens största talanger, som kommer att bli delaktiga i generationsväxlingen vi håller på med i Manchester United.” ”Vi får inte glömma bort att vi nu har bara fyra spelare över 30 år, Van Der Saar, Gary Neville, Paul Scholes och Ryan Giggs.”

Han frågades om Nani skulle bli den nya ”Giggs”, Carlos Queiroz svarade: ”Vi får se, vi kommer att arbeta med Nani och Anderson på samma sätt som vi arbetade med Ronaldo, det är allt jag kan säga just nu.” ”Vi håller på med en kontinuerligt renovering av laget, och dessa köp är en process av målet vi har för att bygga upp ett lag för en hel årtionde.”

Cristiano Ronaldo hälsar Nani (och Anderson) välkomna

Cristiano Ronaldo sade till Abola att han var oerhört glad: ”Jag är mycket glad för att kunna räkna med Nani och Anderson som mina lagkamrater.” ”Känn er välkomna till Manchester United!” ”Allt jag kan säga är att Manchester United kommer att bli starkare, då man köpt in dessa två spelare.”

Nani åker till Manchester efter EM-kvalmatchen

Många undrade när Nani skulle åka till Manchester för att göra läkarkontrollerna och presenteras för pressen. Allt tyder på att Nani åker till Manchester efter Portugals EM-kvalmatch mot Belgien på lördag, medan resten av truppen åker antingen till Kuwait eller U21 samlingen inför U21 EM, så åker alltså Nani till Manchester innan han åker till U21 samlingen. Manchester andra värvning, Anderson, åker redan idag till Manchester enligt Abola.

De tre musketörerna splittras

Ja då var trion i Sporting, som kallas av alla för de tre musketörerna, kommer att för andra gången i sina karriärer att splittras. Nani, Yannick och Veloso, är den kända trion. Denna trio som var kanske de mest glada i firandet av cup guldet förra söndagen, kommer att splittras bara efter ett år tillbaks i samma spelartrupp. Säsongen 05-06 spelade Nani i Sporting, medan Veloso spelade i Moscavide och Yannick i Casa Pia, det var första gången trion splittrades efter juniortiden i Sporting.

Yannick reagerade på följande sätt: ”Jag blir glad för hans skull, han förtjänar det för att han har jobbat mycket för det och för att det är en underbar vän. Det är en mycket bra spelare, och att han nu får chansen till att spela i en så stor klubb som Manchester är självklart glädjande, både för honom, men även för mig som hans vän. Vi kommer att sakna honom, det är en bra spelare som lämnar oss. Vi hoppas att han kan utvecklas ännu mer och bli ännu en storspelare.”

Små fakta om Nanis karriär i Sportings A-lag

På två säsonger har Nani spelat totalt 76 matcher, i minuter blir det 5374 minuter och har gjort 11 mål. Den gångna säsongen ser statistiken ut på följande sätt:

Liga: 29 matcher, 2341 minuter, 5 mål och 7 assister
CL: 6 matcher, 427 minuter, 1 mål
Cup: 5 matcher, 430 minuter, 0 mål
Totalt: 40 matcher, 3198 minuter, 6 mål och 7 assister

Jag får lyckönska Nani i hans nya klubb och hoppas att det går bra för honom! Du kommer att saknas!

Festen förflyttad till Alvalade

Ännu en video med festen på Jamor

Se lite av festen på Jamor

Sporting cupmästare

Den långa väntan, fem år, för att vinna en titel, tog slut på söndagskvällen. När Liedson i den 87: e minuten gjorde matchens enda mål i cupfinalen. En match som inte var välspelad, och som spelades stundtals under regn, vilket gjorde det svårspelad för spelarna i bägge lagen. En rättvis seger, men Belenenses gjorde en mycket bra match.

Samtidigt som lagen äntrade gräsmattan på Jamor, började det att regna. En fullsatt Jamor tog emot lagen med applåder och sång. Förutom vädret så var det ypperliga omständigheter till en bra fotbollsmatch. Tränarna bjöd inte på några överraskningar i sina startelvor, Jorge Jesus gjorde som väntad några ändringar från förra veckans lag som åkte på en 4-0 förlust mot Sporting. Han satsade på ett mer defensivtsystem, en 4-5-1 som blev 4-4-2 så fort Belenenses hade bollen. Paulo Bento i sin tur visste vi på förhand 10 av 11 spelare, den enda frågan var om det skulle bli Alecsandro eller Yannick som skulle göra Liedson sällskap i anfallet. Alecsandro vart den utvalda.

Sporting inledde matchen väldigt starkt, som brukligt, och det tog faktiskt bara 45 sekunder till att Moutinho lyckades lura Belenenses offsidefälla och kunde ta emot en djupledsboll inne i straffområdet, dock så vart han ner manglad av Nivaldo, som gick enbart på spelaren, domaren valde att låta spelet fortgå. De följande minuterna vart tuffa för Belenenses, men man kunde med viss tur och skicklighet avstyra allt som Sporting försökte i anfallet.

Först runt den tionde minuten av matchen började Belenenses få lugnt och försökte börja gå på offensiven också. Amaral i den 12: e minuten kom på enmans kontring och fick iväg ett halvfarligt skott, som gick tätt utanför stolpen, Ricardo verkade dock ha kontroll över situationen. Detta gjorde att Belenenses satte sig i respekt och Sporting började spela mer försiktigt.

Samtidigt som det började bli tydligt att Sportingmittfältet inte hade en bra eftermiddag, Miguel Veloso verkade nervös och tagen av stundens allvar, som det är att spela sin första cupfinal. João Moutinho hade svårt att komma in i matchen, det var bara Romagnoli och Nani som höll en godkänd nivå, dock aldrig samtidigt, antingen så var det Nani som var med i matchen eller så var det Romagnoli som ville vara med i matchen. Detta skulle hålla i sig under hela matchen.

När matchklockan nåde fram till den 31: a minuten skulle publiken bjudas på en otroligt spännande sekvens, när Sporting under samma anfall missar otroliga målchanser, allt började med att Romagnoli får iväg ett skott som Costinha hann bara paradrädda, returen går ut till Nani, som skickar iväg en passning på måfå rakt över målet, Alecsandro trodde inte att bollen skulle hitta fram till honom och vart överraskad när bollen föll ner bredvid hans fötter, i sin tur så passar han till Liedson, som inte får till ett bättre skott än att den tar på en försvarare till hörna. En sällan skådad missad målkavalkad.

Belenenses skulle få sin bästa målchans i den 40: e minuten, när Silas lyckas dribbla in sig i Sportingsstraffområde och får iväg ett bra skott, som Ricardo skymd lyckas reflexrädda, det var ytterst nära att Dady hunnit först på bollen, men Tello nickade ut till hörna. 0-0 i paus kändes något orättvist med grönvita ögon, då Sporting hade flera bra målchanser, även om 0-0 inte var på något sätt en skandal.

Andra halvleken började med en viss Belenenses dominans, dock utan att skapa några målchanser. Sportingspassningsspel fortsatte att vara dålig, ingen riktig fart på bollen, trots den blötta gräsmattan. Passningarna var antingen felriktade eller så var de för hårdslagna. Veloso och Moutinho fortsatte att vara mer eller mindre osynliga (i det offensiva) och Nani och Romagnoli syntes sporadiskt bara.

Liedson tvingade Costinha till en halvsvår räddning, när han i den 54: e minuten nickade, Costinha kunde styra ut bollen. Det skulle vara Dady i den 60: e minuten som skulle få Belenenses allra bästa målchans under matchen, då han lyckades springa sig fri från Polga och nickade i ett bra läge, Ricardo styr bollen i ribban. Bara minuten senare så bjöd Romagnoli och Liedson på ett bra samarbete, där Romagnoli återigen satte Costinha på prov, han räddade, returen gick rakt ut till Liedson som bara hann sätta dit foten, men kunde inte styra bollen som gick högt över ribban. Nu var matchen öppen, inte välspelad men matchen började närma sig ett skede där ett mål kunde bli avgörande.

Sporting började ta över matchen allt mer och i dem 70: e och 81: a minuterna genom Nani och Romagnoli var man nära att göra mål. När alla började förbereda sig för en förlängning, så fick Sporting en hörna i den 87: e minuten, Romagnoli slog en direkt dålig hörna som gick över hela straffområdet, det är då den annars rätt osynliga Veloso, bestämmer sig för att lämna sitt avtryck i cupfinalen. Han sprang ikapp bollen och slog ett lågt inlägg, som Liedson hinner före Costinha på och lyfter bollen tillräckligt över Costinha in i mål. Glädjefnatt var ett faktum bland Sportingspelarna och publiken.

Bara två minuter senare skulle Ricardo missbedöma en höjdboll, men Nivaldo lyckades inte nicka bollen i mål. Sporting skulle under tilläggstiden få ytterligare några målchanser på kontringar, då Belenenses satsade allt för att få in en kvittering, en kvittering som inte kom. När domaren blåste av matchen utbröt för andra gången på kort tid glädjefnatt bland det unga Sporting laget och publiken.

Estádio Nacional, på Jamor (Lissabon)
Publik: 37 000
Domare: Pedro Proença (Lissabon)

Belenenses – Costinha, Amaral (Carlitos, 88), Nivaldo, Rolando, Rodrigo Alvim, Sandro Gaúcho, Ruben Amorim (Fernando, 72), Cândido Costa, José Pedro, Silas (Garcés, 75) och Dady.
Avbytare: Marco, Roma, Gaspar och Djurdjevic.
Tränare: Jorge Jesus

Sporting – Ricardo, Abel, Polga, Caneira, Tello (Tonel, 66), Miguel Veloso, Nani, João Moutinho, Romagnoli (Custódio, 92), Alecsandro (Djaló, 70) och Liedson.
Avbytare: Tiago, Paredes, Alves och Farnerud.
Tränare: Paulo Bento

Varningar: Nani (74) och Garcés (95)

0 – 1 Liedson 87 min.

Målet som gav Sporting cupsegern

Sporting-Belenenses

Inför cupfinalen: Sporting – Belenenses

Då är det dags för säsongens sista match, en cupfinal på Jamor. Sportings största motståndare inför denna match, är man själva, efter att ha besegrat Belenenses med 4-0 för en vecka sedan, så vore det inte helt otänkbart att det smyger in sig något av en underskattning för motståndarna. Det finns inget som pekar på att det ska bli lika enkelt som för en vecka sedan. Trots det måste Sporting leva med att man är storfavoriter imorgon, det finns inte många som tror att Belenenses ska kunna rubba Sporting på Jamor.

Säsongens cupfinal har fått mycket uppmärksamhet av fel anledningar, istället för att klubbarna har fått stå i centrum pga själva fotbollen, så har det pratas oändligt om finalbiljetterna. Bägge klubbarna fick 11 800 biljetter vardera. Om Belenenses klagar för att det är alldeles för få, så kan ni ju tänka er hur en klubb som Sporting, med ca 90 000 medlemmar klagat under veckan. Bägge klubbarna anser att förbundet delat ut biljetterna på ett märkligt sätt, förbundet själva har behållit ca 9 000 biljetter, och man har inte sålt de, utan man har delat ut de till sponsorer, medan Lissabons fotbollsförbund har fått ca 5 000 biljetter, här är det inte känt vart dessa biljetter har hamnat, om man har sålt de eller om man har delat ut de till sina sponsorer också.

Sporting i sig skötte inte försäljningen av sina finalbiljetter på ett bra sätt, det första misstaget (som sker en gång om året) är att man väntar in i det sista med att börja sälja biljetterna, och på det sättet skapar en masshysteri runt biljetterna. Folk började köa för biljetterna redan efter sista ligamatchen förra söndagen, då Sporting lagt upp ett märkligt försäljningssätt så var det folk som fick köa (iofs av fri vilja) nästan i 24 timmar, sen när det vart deras tur så kom Sporting klacken Juve Leo och trängde sig före de som stått i kön, och köpte upp mer än 800 av de kvarvarande 1100 finalbiljetterna på onsdag förmiddag, Detta medan polisen tittade på och klubbens personal som sålde biljetterna inte gjorde något för att förhindra detta. Pga detta vart jag personligen utan biljett och får nöja mig med att sitta på soffan och se finalen.

Men låt oss nu koncentrera oss på själva matchen istället. Om vi börjar med laget från Belém, (Lissabonsstadsdel där Belenenses har sitt högkvarter), så kan vi konstatera att tränaren Jorge Jesus får tillbaks den avstängda duon i försvaret Amaral och Nivaldo. Två spelare som alltså missade förra veckans 4-0 förlust, man får verkar det som tillbaks skadade Amorim också. Allt tyder på att man byter målvakt, från Aurélio till Costinha, Costinha som vann cupen säsongen 94-95 med Sporting. Så det blir eventuellt minst fyra ändringar från det laget man ställde upp på José Alvalade för en vecka sedan.

Belenenses har som sagt gjort en oerhört imponerande säsong, man tappade fjärdeplatsen till Braga i sista omgången, men man har sedan länge varit klara för spel i Uefacupen till hösten, något som inte fanns i bilden när säsongen började, då man var ett Liga Vitalis (2: a divisionen) lag. Jorge Jesus har gjort ett mycket bra jobb, han är känd för att kunna göra mirakel, men dessvärre av någon anledning så brukar hans lag efter ett bra år, tappa det mesta och han får lämna det sjunkande skeppet. Denna cupfinal blir hans största match i hans tränarkarriär, det är hans första final, dock så har Jorge Jesus inte missat en cupfinal på ca 15 år, han har alltid varit närvarande i finalens publik.

Inför ligamatchen för en vecka sedan så garanterade Jorge Jesus att Sporting inte skulle göra ett tidigt mål, han fick delvis rätt, då Sporting fick vänta hela tio minuter att göra första målet, inför finalen så har han än inte lovat nåt i den stilen. Däremot så har han och vissa spelare lovat en bättre attityd av Belenenses, man lovar att vara mer aggressiva.

Belenenses väg till cupfinal 06-07
4: e omgången: Paredes – Belenenses 2-4
5: e omgången: Gondomar – Belenenses 1-4
6: e omgången: Odivelas – Belenenses 0-1
7: e omgången: Bragança – Belenenses 1-2
Semifinal: Belenenses – Braga 2-1

För Sporting har denna vecka handlat mest om spelare som förhandlar med klubben om förlängning av sina kontrakt med klubben. Moutinho och Tiago skrev på under fredagskvällen, Tello verkar skriva på ett fyraårs kontrakt på måndag, innan han åker till Chileslandslagssamling inför Copa América. Nani väntas också skriva på ett nytt sexårs kontrakt dem närmaste dagarna. Annars har uppladdningen för cupfinalen varit den bästa tänkbara, förutom Carlos Bueno finns det inga skadade spelare, ingen som är avstängd och missar matchen av den anledningen. Dock så är två truppmedlemmar i Skottland och spelar U19 EM kval med Portugal, det är tredje målvakten Rui Patricio och mittfältaren Bruno Pereirinha, ingen av de är ordinarie, även om Bruno Pereirinha är i vanliga fall en av reserverna som Paulo Bento använder mest.

I Sportings förväntad startelva i finalen av Taça Portugal så är det bara Ricardo som har spelat denna final förut. Då med Boavista tröjan, för exakt tio år sen så vann han sin första cuptitel i en final mot Benfica. Sporting har inte varit i final på fem långa år, sist var säsongen då man vann dubbeln (01-02). Både Tello och Custódio var med i truppen, men satt inte ens på bänken under finalmatchen. Detta gör att det är ett oerfaret Sporting lag som kommer ut till Jamors härliga gräsmatta imorgon eftermiddag.

Om truppen har lite erfarenhet så har Paulo Bento lite större erfarenhet, han har vunnit cupen vid tre tillfällen, som spelare, och han är en av de få som har vunnit cupen med tre olika klubbar. Han vann först med Amadora, sedan vann han med Benfica (i en final mot just Sporting) och sen vann han även med Sporting. Paulo Bento kan imorgon ställa sig till skaran av de få tränare som vunnit cupen både som spelare och som tränare, vid seger imorgon.

Det är ingen vild gissning att Sporting imorgon kommer att komma ut till matchen med samma vilja man har haft sista matcherna denna säsong. Nämligen att försöka avgöra matchen direkt under matchens första minuter. Under säsongens sista sju matcherna har Sporting gjort mål i alla matcherna innan matchtiden har passerat tio minuter, kan det bli en åttonde gång?

Sportings väg till cupfinal 06-07
4: e omgången: U Madeira – Sporting 1-3
5: e omgången: Sporting – Rio Ave 2-1
6: e omgången: Pinhalnovense – Sporting 0-6
7: e omgången: Sporting – Académica 2-1
Semifinal: Sporting – Beira Mar 2-1

Uttagen trupp
Målvakter: Ricardo och Tiago
Försvarare: Abel, Caneira, Polga, Tonel, Ronny
Mittfältare: Custódio, Veloso, Paredes, Alves, Moutinho, Romagnoli, Farnerud, Nani
Anfallare: Liedson, Alecsandro och Yannick

Statistik
Sporting har vunnit Taça Portugal vid 13 tillfällen och vid 10 tillfällen har man förlorat finalen.
Belenenses har vunnit Taça Portugal vid 3 tillfällen och vid 4 tillfällen har man förlorat finalen.

Bägge klubbarna har stött på varandra i final vid tre tillfällen:
40-41 Sporting – Belenenses 4-1
47-48 Sporting – Belenenses 3-1
59-60 Sporting – Belenenses 1-2

Andra matcher klubbarna emellan i cupens historia:
38-39 Belenenses – Sporting 1-3
38-39 Sporting – Belenenses 1-1
39-40 Belenenses – Sporting 4-1
39-40 Sporting – Belenenses 3-1
42-43 Sporting – Belenenses 1-0
50-51 Sporting – Belenenses 0-0
50-51 Belenenses – Sporting 2-1
51-52 Sporting – Belenenses 3-1
51-52 Belenenses – Sporting 1-2
53-54 Sporting – Belenenses 2-4
53-54 Belenenses – Sporting 0-6
61-62 Sporting – Belenenses 3-2
61-62 Belenenses – Sporting 4-3
61-62 Belenenses – Sporting 2-1
64-65 Sporting – Belenenses 1-1
64-65 Belenenses – Sporting 0-0
64-65 Sporting – Belenenses 3-1
69-70 Sporting – Belenenses 4-2
69-70 Belenenses – Sporting 2-2
70-71 Belenenses – Sporting 2-2
70-71 Sporting – Belenenses 0-0
70-71 Sporting – Belenenses 2-1
71-72 Belenenses – Sporting 2-3
73-74 Sporting – Belenenses 2-1
81-82 Sporting – Belenenses 1-0
88-89 Belenenses – Sporting 3-1

Arena: Jamor, i Lissabon
Publik: ca 37 000
Domare: Pedro Proença (Lissabon)
Trolig SCP startelva: Ricardo, Abel, Caneira, Polga, Tello, Veloso, Moutinho, Nani, Romagnoli, Liedson och Alecsandro.
Tv & tid: RTP och RTPí, söndag 27/5 kl. 18

Moutinho förlängde till 2013

Efter många månaders förhandlingar så har nu João Moutinho och Sporting kommit överens om ett nytt kontrakt. På detta sätt så har Sporting lyckats behålla spelaren som är klubbens största ikon för tillfället.

Vid 16 tiden idag anlände João Moutinho, med sin far Nélson, som är hans agent, till Visconde Alvalade, Sportinghögkvarten. Man skulle gå igenom de sista detaljerna i Moutinhos nya kontrakt. Ett kontrakt som skrevs under ikväll. Det ryktas att Moutinho kommer att vara tillsammans med Ricardo och Liedson de bäst betalda spelarna i Sporting. Hans övergångsklausul höjdes från € 20 miljoner till € 30 miljoner.

Det var en nöjd Moutinho som berättade till klubbens officiella hemsida följande: ”Det känns oerhört bra, eftersom både Sporting och jag ville förlänga kontrakten som binder oss till varandra. Jag är mycket nöjd för att kunna fortsätta spela för Sporting, en klubb som har gett mig allt, nu vill jag fortsätta att hjälpa Sporting att nå sina mål i framtiden. Och det första målet är att hjälpa Sporting att vinna cupfinalen redan nu på söndag. ”

Även reserv målvakten, Tiago, skrev på ett nytt kontrakt idag. Tiago som har 11 år i klubben, förlängde sitt kontrakt med ytterligare ett år. Tiago var nöjd och sa: ”Jag är mycket nöjd. Detta har varit mitt mål hela tiden och jag blir glad över att folk är nöjda med mitt jobb. Det var inte svårt att komma överens om ett nytt kontrakt med Sporting, min vilja nu är densamma som varje år, nämligen att vinna titlar med Sporting.”

Det var en eftermiddag med mycket jobb för Sportingansvariga, även Rodrigo Tello, Carlos Bueno, Nani och Fabio Paim syntes till på Visconde Alvalade. Det som är känt för tillfället är att Paulo Bento tackade nej till ett fortsatt spel för Carlos Bueno i den grönvita tröjan, det enligt Bueno själv när han kom ut från Visconde Alvalade.

De andra tre har inte kommit ut från Visconde Alvalade, så det är ovisst om något mer är klart med någon av spelarna.

Klubbens officiella hemsida annonserade ytterligare två spelare som har förlängt sina kontrakt med Sporting, det är Jorge Gonçalves (2 år + 1 års optionsrätt) och Marco Lança (1 år + 1 års optionsrätt), två A-juniorer.

Sportings drömelva

Efter att ha presenterat ett drömlag från akademin och ett kalkongäng så har det nu blivit dags för att presentera Sportings drömelva mellan 1980 och 2007, då jag har följt klubben.

Målvakt
Vitor Damas – 12 säsonger (743 matcher totalt med den grönvita tröjan)
Här finns det liksom ingen tvivel, Vitor Damas står i en klass för sig, visst Peter Schmeichel var ingen dålig målvakt heller, men Damas blir mitt första val, alla åren han tjänade klubben på ett ypperligt sätt både som spelare, tränare och målvaktstränare. ”Målvakternas Eusébio!”

Högerback
Nélson – 5 säsonger (115 ligamatcher/3 mål)
Köptes in sommaren 1991 från Salgueiros, hade precis blivit U20 Världsmästare med Portugal. Han var en av sju världsmästare i Sporting truppen. Sousa Cintra hade en dröm om ett ungt Sporting fullt med världsmästare, han fick ihop sju stycken. Nélson är den bästa högerbacken som Sporting har haft sedan 1980, hans kvalité på inläggen är än idag saknade i Alvalade. Sporting letar än idag, tio år senare, efter en värdig ersättare som högerback. Gick till Aston Villa och sen till FC Porto.

Mittbackar
Luisinho – 3 säsonger (82 ligamatcher/3 mål)
Tänk om Luisinho hade kommit till klubben några säsonger tidigare, han kom inför säsongen 89-90 och vart snabbt publikfavorit på Alvalade. En mittback som sällan behövde fälla sina motståndare. Placerings säker, snabb, teknisk och visade upp en sällan skådad elegans. Luisinho fanns med i Brasilienstrupp under VM i Spanien 82.

Marco Aurélio – 5 säsonger (135 ligamatcher/3 mål)
Kom från União Madeira säsongen 94-95. Vann snabbt Carlos Querios förtroendet och blev ordinarie i Sporting. Bildade mittbackspar med Naybet två säsonger, sen fick han Beto som kollega i mittlåset. Påminde mycket Luisinho i sitt sätt att spela fotboll. Hade varit intressant att se dessa två bilda ett mittbackspar.

Vänsterback
Rui Jorge – 7 säsonger (192 ligamatcher/5 mål)
Många tveksamma minnen när det vart klart att Sporting och FC Porto inför säsongen 98-99 gjorde två spelarbyten, Rui Jorge och Bino kom till Sporting, medan Costinha och Peixe gick till FC Porto. Men det räckte med en träningsmatch, just mot FC Porto, under försäsongen för att han skulle få de flesta Sporting supportrarna att acceptera honom. För mig är Rui Jorge den mest lyckade inhemska affären Sporting gjort under mina år som Sportingsupporter. Han må inte ha varit den snabbaste spelaren i världen, han må inte ha varit den mest tekniska, men något han var mycket bra på var det taktiska spelet, samt att han tog med sig nåt från FC Porto som Sporting tappat under åren, nämligen den vinnande mentaliteten. Han förtjänade inte det Peseiro gjorde mot honom, nämligen att först peta han ur startelvan i Uefacupfinalen och sen sparka han ut från klubben på det sättet. Mer respekt förtjänade Rui Jorge efter sju år i klubben.

Mittfältare
Oceano – 11 säsonger (308 ligamatcher/39 mål)
Tvekade mellan Oceano och João Pinto, men då Oceano är en spelare som jag ville ha med i laget fick João Pinto nöja sig med avbytarbänken. Vad kan man säga om Oceano? Något av Sportings ”Johan Mjällby” kanske man kan beskriva honom som. Inte ett dug teknisk, men viljan förde honom till en av klubbens bästa spelare under sin tid. Lagkapten. Köptes in från Nacional inför säsongen 84-85. Hade också en sejour i Real Sociedad på tre år innan han återvände till Sporting. Sett han spela som höger- och vänsterback, men det var som defensivmittfältare han spelade mest.

Luis Figo – 5 säsonger (129 ligamatcher/15 mål)
Omöjligt att inte ha Luis Figo i en Sporting drömelva, visst hans storhetstid kanske inte var i den grönvita tröjan, men det var här han började och Pedro Barbosa får ursäkta mig, men Figo är Figo. Finns inte så mycket mer att säga om Figo som inte ni alla känner till. Bara synd att han inte avslutar karriären hos oss, men det har man förstått länge att han inte skulle. Kanske får vi se Luis Figo som klubbordförande när han återvänder en dag.

Cristiano Ronaldo – 1 säsong (25 ligamatcher/3 mål)
Precis som Figo så kommer Ronaldo med i denna drömlag kanske mer baserad på vad han har gjort efter att han lämnat oss. Men redan som 17 åring gjorde han saker som andra spelare i hans position under flera år i klubben aldrig nåde. Vi får hoppas att Ronaldo gör det Figo inte kommer att göra, nämligen att avsluta sin karriär i den grönvita tröjan. Eh låt mig få drömma iaf…

Krassimir Balacov – 5 säsonger (138 ligamatcher/44 mål)
Den bästa utländska spelaren i den portugisiska ligan någonsin. Kom inför säsongen 90-91, hjälpte laget till semifinal i Uefacupen redan under sin första säsong i klubben. Vilken underbar spelare Balacov var. Vem minns inte hans underbara mål mot Benfica, 13 sekunder efter avspark, med sin sämsta fot, högern, sköt han en kanon. Eller hans drömmål borta mot Setúbal, där han dribblade bort fem motståndare innan han gjorde mål. Hans Sportingkarriär ”dog” efter en dispyt med Carlos Queiroz. Queiroz petade Balacov i en match mot Salgueiros, men tvingades byta in han med 10 minuter kvar, Balacov hann göra matchens enda mål, efter matchen ville Balacov bort och han hamnade i Stuttgart efter säsongens slut.

Anfallare
Manuel Fernandes – 12 säsonger (? ligamatcher/189 mål)
Kanske Portugals mest underskattad anfallare genom tiderna. Många minns han för sina FYRA mål i ett Lissabonderby mot Benfica. Men det var bara fyra av hans totala 189 mål i ligan för Sporting. Hans spel still påminde en del av de engelska anfallarna, kraftfulla och livsfarliga på huvudet. Hade oturen att under hans tid som spelare så drevs den portugisiska landslaget i ett kvotsystem, bara ett visst antal spelare per klubb brukade bli uttagna i landslaget. Drabbades av en av de största orättvisorna i portugisisk fotboll någonsin då han inte fick vara med i VM 86, trots att han hade vunnit målskytteligan med 36 mål. En av de sista spelarna som verkligen spelade med kärlek för tröjan.

Rui Jordão – 9 säsonger (207 ligamatcher/141 mål)
Tvekade mellan Jordão och en del spelare som Jardel, Acosta och Iordanov. Den avgörande anledningen vart tiden han spelade för klubben. Jordão var en av många andra som skulle leva upp till Eusébio, men som misslyckades. Dock så har ingen annan varit i närheten av det Jordão lyckades åstadkomma under sin karriär. Spelade 5 säsonger i Benfica, sen gick han till Zaragoza där han behandlades illa av sin tränare innan Sporting hämtade honom. Han tackade med att stanna 9 säsonger och gjorde 141 mål. Många minns Van Bastens mål i EM finalen mot dåvarande Sovjetunionen, men Jordão var den första att göra ett liknande mål i EM semifinalen mot Frankrike under EM 84. Jordão var inte den bästa anfallaren, men han var en av de första som var komplett. Målsinnet, snabbhet, tekniskt och taktisktanfallare, det var Jordãos styrka.

Reserver
Peter Schmeichel – Målvakt – 2 säsonger (50 ligamatcher/0 mål)
Fanns två andra målvakter (Meszaros och Ivkovic) som lika gärna kunnat bli valda, men Peter är en levande legend, och han var målvakten som stod i målet säsongen vi bröt Pinto da Costas förbannelse. Det kom som en stor, RIKTIGT stor nyhet när Sporting presenterade Peter sommaren 1999. Peter hade precis vunnit trippeln med United och helt plötsligt drog han på sig den grönvita tröjan. Det fanns bara inte i min värld, aldrig hade jag trott på en sådan värvning, även om han varvade ner så var det stort. Jag har inget tvivel på att hans rutin och erfarenhet tillsammans med vinnarmentaliteten som inte växte på träd i Sportingtruppen, var en av de bidragande anledningarna vi vann ligan för första gången på 18 år, säsongen 99-00. Han ingav respekt både i laget och motståndarna.

Naybet – Mittback – 2 säsonger (54 ligamatcher/5 mål)
Efter två –tre bra VM matcher under VM 94 i USA så slängde sig Sousa Cintra på första flygplan till USA och parkerade på Naybets hotellrum tills han hade skrivit på ett kontrakt med Sporting. En mycket bra mittback, kanske inte lika elegant i sitt spel som Luisinho och Aurélio, men han spelade enkelt och var hård i närkamperna. Såldes till Deportivo efter två säsonger, ännu en som inte kom bra överens med Carlos Queiroz, någon som börjar se ett mönster?

André Cruz – Mittback – 3 säsonger (76 ligamatcher/9 mål)
Tillsammans med Beto så är de dem enda mittbackarna som under sista 27 åren som lyckats vinna ligan två gånger. Bara att beklaga att han precis som några av de nämnda kom i slutet av sina karriärer till Sporting. Även han en bidragande orsak till den historiska titeln 99-00. Vem minns inte hans frisparksmål mot FC Porto som var startskottet till titeln. Även säsongen 01-02 gjorde han två frisparksmål i en och samma match som många anser var vändningen till att titeln hamnade i Alvalade.

João Vieira Pinto – Mittfältare/Anfallare – 4 säsonger (115 ligamatcher/28 mål)
Sommaren 2000 kom nyheten att Benfica sparkat ”menino de ouro”. Klubbar från hela Europa ställde sig i kö för att förhandla med João Pinto. Sporting vann den striden, trots att man var den som bjöd sämst villkor, men faktumet att han inte ville lämna Lissabon, gjorde att han till slut valde Sporting. I mina ögon minst åtta år för sent för att hamna på startelvan. Men han stannade tillräckligt länge för att få ett nytt smeknamn som ”O Artista”.
I mitt tycke så har João Pinto haft en lysande karriär, men hur hade den kunnat se ut nu om han ”vågat” sig ut från Portugal? Det råder inget snack om att han i Portugal kommer alltid ses som en av de allra bästa portugisiska spelare, men ute i Europa/världen kommer han dessvärre alltid kommas ihåg som spelaren som slog en domare under VM 2002. Han hade allt för att kunna bli lika stor som Figo och Rui Costa.

Amunike – Mittfältare/Anfallare – 3 säsonger (51 ligamatcher/17 mål)
Ännu ett inköp av Sousa Cintra, synd att han inte träffade lika många rätt som han missbedömde spelare vid inköp, som kanske hade förtjänat en plats i startelvan, men valet föll på Ronaldo. Amunike var en underbar lirare, snabb, teknisk och stenhård i kroppen. Det var inte många backar som vann axel mot axeldueller. Amunike kommer också alltid kommas ihåg som orsaken till att en portugisiskklubb för första gången vann en tvist hos FIFA, när han köptes in. Han hade också skrivit på för ett tyskt lag, men efter mycket om och men så beslutade FIFA att han var Sportingspelare. Tyvärr så fick han se sin karriär förstörd, när han lämnade Sporting till Barcelona, pga knäskador.

Pedro Barbosa – Mittfältare – 10 säsonger (259 ligamatcher/39 mål)
Pedro köptes in som Figos ersättare, säsongen 95-96, ett ansvar han inte riktigt kunde leva upp till. Hade svåra år i klubben, då han ofta var ”hatobjekten” nummer ett hos supportrarna. Supportrarna tyckte att han spelade bara bra säsongen innan hans kontrakt skulle gå ut. Det var nog inte så illa, men visst var jag en av dem som också tyckte att det stämde. Pedro är ännu en portugis som hade allt för att kunna bli riktigt stor, men en blandning av orsaker som att han var långsam, men kanske främst att han hade en kort stubin och var ett lätt byte för provaktörer. Mycket teknisk spelare.

Mario Jardel – Anfallare – 2 säsonger (49 ligamatcher/53 mål)
Tvekade mellan andra anfallare som Liedson, Acosta och Iordanov, men trots allt han gjorde under sin andra säsong så var det ingen annan anfallare i närheten av hans kapacitet. Han kunde vara osynlig i 89 minuter, men i den 90+4 ha gjort två mål. En sällan skådad förmåga att skaka av sig sina markerare inne i straffområdet. Tragiskt hur han förstörde sin karriär när han hade allt för att vara kung av Portugal än idag.

Bubblare
Ivkovic, Vujacic, Paulo Sousa, Douglas, Silas, Moutinho, Sá Pinto, Iordanov, Acosta och Liedson.

Sportings kalkonelva

Sist fick ni se en startelva från vår egen akademi. Sporting har alltid haft en del egna produkter i sina trupper under dessa år som jag följt laget. Men man har även värvat en del spelare som man nu i efterhand kan klassa de som kalkonvärvningar. Här följer en startelva med respektive reserver.

Målvakt
Filip De Wilde – 2 säsonger (50 matcher/0 mål)
När belgaren blev klar för Sporting trodde jag att Sporting äntligen skulle få en värdig ersättare till Ivkovic. Man kan tycka att en landslagsmålvakt för Belgien skulle vara trygg i sitt målvaktsspel, men ack vad bedragen man vart. Hans osäkerhet spred sig bitvis till resten av laget.

Högerback
Gil Baiano – 1 säsong (16 ligamatcher/0 mål)
När man värvar en brasiliansk landslagsman så hoppas man att spelaren håller bra klass, visserligen finns det en hel del brassar som har spelat i landslaget. Men ärligt talat är det någon som minns Gil Baiano? Jag hade i alla fall lyckats förtränga denna värvning.

Mittbackar
Jorginho – 1 säsong (10 ligamatcher/0 mål)
En mittback som man värvade efter att han gjort en bra säsong i Famalicão. En av många märkliga värvningar Sporting gjorde under de långa 18 åren man jagade en titel.

Carlos Jorge – 2 säsonger (22 ligamatcher/2 mål)
Vete sjutton om jag sett någon spelare i den grönvita tröjan som darrade som denna Carlos. Han var säkerheten själv i Maritimo, men när han kom till Sporting så var han osäkerheten själv, jag tror Maritimo måste ha skickat hans tvillingbror.

Vänsterback
Balajic – 3 säsonger (3 ligamatcher/0 mål)
Kom från forna Jugoslavien, kom med ryktet ”Jugoslaviens Paolo Maldini” . Det enda man kan säga är att det var ett hån mot Maldini, att bli jämförd med denna Balajic.

Mittfältare
Luis Manuel – 1 säsong (0 ligamatcher/0 mål)
Man kan bara fråga vad Sousa Cintra gick på den dagen han bestämde sig för att köpa denna spelare. Det enda denna spelare kommer att bli ihågkommen för är att tack vare hans inköp så fick Sporting inte skriva in nya spelare under sex månader.

Julian Kmet – 2 säsonger (1 ligamatch/0 mål)
Ett inköp på glada 90 talet då klubben badade i pengar man inte hade. Kom som ett stortlöfte till Sporting, känd för sitt hårda skott samt frisparkar. Var det någon som såg nåt av det? Inte jag i alla fall.

Mauricio Hanuch – 1 säsong (11 ligamatcher/0 mål)
Sporting och Benfica slogs om denna spelare en hel sommar, gissa vilka som är gladast nu?

Careca – 2 säsonger (32 ligamatcher/8 mål)
Enligt Sousa Cintra hade Sporting precis köpt den nya ”Eusébio”, vilket hån mot Eusébio. Careca var en sån där brasse som helt enkelt inte hade tillräckligt med fart på sina ben. Otrolig teknisk, men när han inte kunde springa så var han en lätt match för motståndarna.

Anfallare
Misse-Missé – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Hade lika gärna kunnat heta Missa-Missa. Den Kamerun födda anfallaren gjorde ingen glad, förutom klubben som lyckades sälja honom till oss.

Hans Eskilsson – 1 säsong (? Ligamatcher/? mål)
Första svenska Sportingspelare kom till Sporting efter att ha gjort succé i en landslagsturnering i Berlin. Köptes in som en, av forna klubbordförande Jorge Goncalves, trumfkort när han vann klubb valet. Eskilsson gjorde ett misstag när han satte sin landslagskarriär framför klubben och betalade priset av att få ytterst lite speltid. Dock hade Eskilsson en bra eftermiddag i en cupmatch där han gjorde sex av Sportings 11 mål i den matchen.

Reserver
Luis Vasco – Målvakt – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Målvaktskrisen var så stor i mitten av 90 talet att man köpte in en målvakt som nyligen hade släppt in 7-8 mål mot Benfica. Ännu en av de otaliga onödiga nyförvärven.

Hugo – Mittback – 6 säsonger (64 ligamatcher/3 mål)
Tvekade mellan Hugo och Renato, valde Hugo pga att det tog sex säsonger för klubben att göra sig av med den största säkerhetsrisken man hade i truppen så länge. Han kunde göra en stormatch i 89 minuter, men sen kom det alltid ett misstag som kostade laget en hel del poäng. Vem minns inte misstagen mot Penafiel och Académica under Peseiro som resulterade i två hemmaförluster.

Vinicius – Vänsterback – 3 säsonger (40 matcher/2 mål)
Vinicius hoppades jag på en hel del, efter att ha sett han i Brasiliens OS landslag 1996. Men sen kom verkligheten ikapp både honom och mig.

Mauro Soares – Mittfältare – 1 säsong (5 ligamatcher/0 mål)
Köptes in för att kunna avlasta gamla Oceano på mitten, men han gjorde inte mycket rätt denna brasse.

Bruno Marioni (Gimenez) – Mittfältare – 2 säsonger (16 ligamatcher/1 mål)
Ännu en argentinare som kom med bra rykte men som fullkomligt misslyckades, en dyr värvning alá många andra som klubben betalar för än idag. Kom tillbaka till Europa, då under ett annat efternamn, men var inte heller lyckad i Villareal.

Guentchev – Anfallare – 1 säsong (2 ligamatcher/0 mål)
Milan hade tre holländare, Inter hade tre tyskar, Sousa Cintra tyckte att Sporting skulle ha tre bulgarer och efter två lyckade köp (Balacov och Iordanov) köpte han Guentchev. Som ni förstår så var Sporting inte i närheten av få ihop en trio som Milan och Inter. Ett under att Sporting lyckades sälja denna bulgar till Ipswich.

Skuhravy – Anfallare – 1 säsong (4 ligamatcher/0 mål)
Togs in som ersättare till Iordanov när denna skadade sig allvarligt i en bilolycka i Bulgarien. Man hade lite förhoppning på denna kända tjeck, men han total floppade.

Försök inte förtränga oss, vi har också dragit på oss den grönvita tröjan!
Sérgio, Fabri, Diogo, Leão, Kpran, Kutuzov, Fumo, Viveros, Spehar, Bruno Caires, Cáceres, Alan Mahon, Nalitzis, Bosinvoski, César Ramirez, Roberto Assis, Carlos Miguel, João Luis I och II, Kirovski, Koke, Mota, Ouattara, Valtinho och Nené. Nu vart jag så deppad att jag väljer att förtränga minst lika många till.