Laget i mitt hjärta: Sporting Clube Portugal

António Jesus Correia blev en Sporting ikon pga att han bland de fem violinos var den som mer kunde efterlikna varför Sporting Clube Portugal grundades en gång i tiden. Nämligen i anseendet att han inte enbart spelade fotboll. Han utövade även rullskridsko hockey.

Jesus Correia föddes den 3 april 1924, i en av förorterna vid namnet Paços de arcos. Han älskade två sporter som han levde emellan. Han var en erkänd duktig rullskridsko hockeyspelare när han kom till Sporting inför säsongen 43-45, efter att ha spelat två säsonger med Paços de arcos. Första månaderna fick han tillbringa med reserverna då han hade en mer erfaren Adolfo Mourão som var tränarens första val. Men Jesus Correia skulle få sin chans den 23 januari 1944, då Peyroteo var skadade fick Jesus Correia ersätta lagets målkung. Trots att hans riktiga position var ytter (höger) så fick han spela som anfallare i den matchen, det vart succé på en gång, han gjorde två mål i 6-0 segern över V Guimarães.

Det finns massor med historier om Jesus Correia, jag väljer att berätta enbart två av dem. Den första var 1946, i en avgörande match fick Sporting sin målvakt skadad, på den tiden fanns det inga avbytare, så Jesus Correia vart vald att ställa sig i målet. Fram till paus så var det en skräckslagen Jesus Correia, han lyckades på något mirakulöst sätt rädda en boll precis innan halvtid. Under halvtiden så lyckades han att övertala de ansvariga om att han behövdes på mittfältet mer än i målet, han fick sin vilja fram och ersattes av en annan spelare, det sades att Jesus Correia kom ut till andra halvleken betydligt lugnare. Den andra historian är om hans största match i karriären. Sporting åkte till Madrid för att möta A Madrid 1948. Man kan lugnt säga att Jesus Correia hade en bra eftermiddag då han gjorde Sportings alla sex mål i seger matchen med 3-6.

Jesus Correia hann inte spela allt för många landskamper, han hann med 13 stycken, på dessa gjorde han tre mål. Den mest minnesvärda landskampen är Portugals första seger någonsin mot Spanien, 4-1 slutade den matchen.

Jesus Correia tvingades av Sporting när han var 28 år gammal att välja mellan fotboll och rullskridsko hockey. Jesus Correia hade spelat fotboll i Sporting och rullskridsko hockey i Paços de arcos fram till dess. Sorgligt nog så valde han rullskridsko hockey och avslutade sin fotbollskarriär i Sporting vid 28 års ålder. Den 5 oktober 1952 spelade han sin sista match med den grönvita tröjan. Totalt spelade han 159 ligamatcher för Sporting och gjorde otroliga 131 mål på dessa ligamatcher. Värt att notera är att Jesus Correia hade lika stor framgång i rullskridsko hockey som i fotbollen, han vart mästare ett flertal gånger, både med sin klubb, men även med Portugals landslag vann han både EM och VM ett flertal gånger.

Jesus Correia var den sista av de fem violinos att dö, han dog den 29 november 2003.

Namn: António Jesus Correia
Föddes: 3/4/1924
Dog: 29/11/2003
Position: Ytter
Portugisisk ligamästare: 7 ggr (43-44,46-47,47-48,48-49,50-51,51-52,52-53)
Portugisisk cupmästare: 3 ggr (44-45,45-46,47-48)
A-landskamper: 13 matcher 3 mål

Cristiano Ronaldo gav Sporting tidningen en interjuv, under tiden landslaget var samlade i Lissabon inför EM-kvalmatchen mot Belgien. Det är nu snart fyra år sedan Ronaldo lämnade Sporting för Manchester U, efter invigningsmatchen av den nya José Alvalade.

”Jag försöker, när jag kan, se matcherna från den portugisiska ligan, och då framförallt Sportings matcher. Jag glädjes åt Sportings seger över FC Porto, inte enbart för att jag är sportinguista, men även för att det ger ligan ett nytt liv fram till slutet. Då Sporting nu är med i leken igen. Segern på Dragão ger laget och supportrarna moral inför säsongsavslutningen. Laget är beroende av andra, och behöver vinna alla sina återstående matcher för att ha en chans att bli mästare. Sporting har ett bra lag, en bra tränare och har allt man behöver för att bli mästare. Jag döljer inte min ”sportinguismo”, som jag sagt förut, så var det sju år som jag tillbringade hos klubben, och det var viktiga år i mitt liv. Jag beundrar mycket klubben och människorna.

Jag kan tänka mig att avsluta min karriär i Sporting. Jag stänger absolut inte dörrarna för det. När man är välmottagen och omskött så glömmer man aldrig det. Sporting var väsentligt i alla anseenden i min uppväxt, de gav mig allt för att kunna bli det jag är nu. Ingen vet vad framtiden för med sig och vem vet om jag, en dag återvänder och spelar för Sporting?

En hälsning till supportrarna är att fortsätta som de alltid gjort. Starka och hejar på sitt lag. Vissla inte ut spelarna, det kan hindrar de från att göra det de är bäst på, nämligen att spela fotboll. När sakerna inte fungerar som de ska, applådera de istället, det är det bästa sättet att återfå självförtroendet för en spelare.

Jag vill passa på att ge alla sportinguistas en stor kram!”