Laget i mitt hjärta: Sporting Clube Portugal

Travaços var den stora dirigenten av de fem violinos. En hel generations stora idol. Han var den första riktiga nr. 10 i den portugisiska fotbollen. Han var den första portugisen att bli uttagen i en europeisk landslag 1955. Därav sitt smeknamn Zé da Europa!

Travaços föddes den 22 februari 1926 i Lissabon. Han bodde sin första år på samma ställe som många år senare byggdes en del av den gamla José Alvalade. Som tonåring så spelade han i CUF, där han hade fått ett lärlingsjobb som 16 åring. Han dolde aldrig att hans lag var Sporting och hans stora dröm var att få dra på sig den grönvita tröjan. Som 16 åring gjorde han sitt första försök i Sporting och visade upp sig, dåvarande tränaren sa till honom ”Åk hem och ät mycket potatis!”

De efterföljande fyra åren spelade han med CUF och utövade friidrott hos Sporting, han sprang 100 meter på 11 sekunder. Allt mer övertygad om att han kunde spela i den högsta ligan vart han entusiastisk över FC Portos intresse 1945, i hopp om ett bättre liv. Hans enda tveksamhet var drömmen om att dra på sig den grönvita tröjan. Han krävde 20 000 samt ett hus av FC Porto för att skriva på för dem. När Sporting insåg att FC Porto visat intresse så började man att röra på sig. Det första man gjorde var att mer eller mindre ”kidnappa” Travaços under 15 dagar, det enda gången han tilläts visas ute var när han skulle springa 100 meter för klubben. Allt för att undvika flera samtal med FC Porto. Men FC Porto lyckades i sin tur att ”kidnappa” Travaços och förde honom till Porto där han gömdes på ett hotell. Men rädslan var så stor att Sporting skulle hitta honom gömdes han hemma hos en stor Porto supporter. Under två veckor i ett folktomt stad så fick Travaços tid att tänka efter vad som höll på att hända, bestämde han sig för att ge Sporting för tur.

Äntligen kom den stora dagen 8 september 1946 då han som 20 åring fick för första gången dra den grönvita tröjan på sig i en träningsmatch mot V Setúbal. Det var i denna match som för första gången de fem violinos spelade tillsammans. Den mest framgångsrika offensiva lagdel i portugisisk fotboll hade inlett sin väg till historieböckerna.

Travaços behövde inte vänta länge för att bidra med tre mål i sitt första derby mot Benfica, en match som Sporting vann med 6-1, det skede den 16 februari 1947. Här började han bli en idol för Sporting supportrar. Totalt skulle han spela hela 454 matcher och göra 182 mål.

Efter säsongen 54-55 när han inlett sin semester fick han ett telegram där det stod att han blivit uttagen till den europeiska landslaget som skulle möta mot England i en match i Belfast. Han trodde inte att telegrammet var sant, och trots att han sedan fått en bekräftelse så ville han inte tacka ja, han hade inte tränat på ett tag och han var rädd för att det inte skulle gå bra. Men han övertalades bland annat av sin fru att åka. Den 13 augusti 1955 skrev han in sig i historieböckerna som den första portugisen i ett europeiskt landslag. Han gjorde storsuccé och när han återvände till Portugal möttes han som en nation hjälte.

1952 var året som skadorna började dyka upp. Inför en landskamp mot Argentina så gick hans menisk sönder, på den tiden kunde en sådan skada tvinga spelare att avsluta sina karriärer. Travaços fick hela säsongen 52-53 förstörd. Ytterligare två gånger under sin karriär drog han på sig samma skada. Kultfigur i Alvalade så visade han prov på inre styrka och kom tillbaks alla gånger.

Alla sagor har ett slut och även Travaços saga i Sporting fick ett slut då han som 33 åring gjorde sin sista match med Sporting tröjan, i en cupfinal 1959. Efter det fick han ett tränar jobb i Sporting. Efterhand så vart han sjuk och hans sista besök i gamla Alvalade den 23 december 1998, på vägen till ett sjukhem så stannade man i Alvalade för en sista besök, han mottogs av spelartruppen i omklädningsrummet med en stående ovation. Den 12 februari 2002 mottogs nyheten att Zé da Europa hade avlidit med stor sorg bland Sporting supportrarna.

Namn: José António Barreto Travaços
Föddes: 22/2/1926
Dog: 12/2/2002
Position: Offensiv mittfältare
Portugisisk ligamästare: 8 ggr (46-47,47-48,48-49,50-51,51-52,52-53,53-54,57-58)
Portugisisk cupmästare: 2 ggr (47-48,53-54)
A-landskamper: 35 matcher och 6 mål

För Manuel Vasquez så var en boll som en personlig tillbehörighet, typ som en klocka eller som en ring, en sån nära relation hade han med bollen. Han kanske inte vara en lika bra målskytt som Peyroteo, eller hade en liknade teknik som Albano, eller Jesus Correias snabbhet, eller lika komplett som Travaços, men han hade förmågan att sätta igång sina medspelare.

Manuel Vasquez föddes den 29 juli 1926, i Barreiro, en stad som fött många duktiga portugisiska spelare. Han började som 17 åring att spela för CUF a-lag. Benfica var intresserad av honom, men hans farbror Manuel Soeiro som spelade för Sporting sa åt honom att inte skriva på för någon klubb. Benfica åkte hem till honom och försökte övertala honom att skriva på för Benfica, men han skrev inte på något, men gick med på att göra några träningar med Benfica.

1946 skrev han på för Sporting. Han skulle debutera i A-laget den 24 november 1946 i en match mot Famalicão, matchen hade ett märkligt slutresultat, nämligen 9-5, han gjorde två mål i sin debut. Trots en bra debut så hade han en tuff inledning, men med tiden så gick det allt bättre och dessa siffror är ett bevis på det: 492 matcher och 312 mål på sitt konto.

Vasquez hade på sin position i landslaget en Porto spelare som han konkurrerade med, och därför dröjde det ända fram till 1948 för sin första landskamp. Han hann med 26 landskamper och sju mål.

Hans Sporting karriär skulle ta slut den 30 augusti 1959, han hade lyckats bli en stor Sporting idol, även om han inte alltid var förstod av sina supportrar. Han gjorde en säsong i Atlético, men återvände sen till Sporting där han jobbade fram till 90 talet, först i en tobaks kiosk sen i klubbens megastore. Där jag förövrigt en gång köpte en matchtröja av honom.

Namn: Manuel Vasquez
Föddes: 29/7/1926
Dog: 11/7/2003
Position: Mittfältare/Anfallare
Portugisisk ligamästare: 8 ggr (46-47.47-48,48-49,50-51,51-52,52-53,53-54,57-58)
Portugisisk cupmästare: 2 ggr (47-48,53-54)
A-landskamper: 26 matcher 7 mål

I och med gårdagens seger så klev Sporting upp p den andra platsen. Vilket är viktig inför play offen.

Arena: Pavilhão Paz e Amizade, i Loures.
Domare: Fernando Serras och João Barraca (AF Portalegre).

SPORTING – Cristiano Parreiro; Bibi, Zezito (1), Evandro (1), Davi (3), Gonçalo Barão (1), Edinho, Adolfo (1), Deo (1) och Nenê.
Tränare: Paulo Fernandes.

SPORTING POMBAL – Pascoal; Castro, Roger, Nené, Nino, Miguel (1), Calixto, Valter, Ruizinho, Batalha och Ivo.
Tränare: Nuno Dias.

António Jesus Correia blev en Sporting ikon pga att han bland de fem violinos var den som mer kunde efterlikna varför Sporting Clube Portugal grundades en gång i tiden. Nämligen i anseendet att han inte enbart spelade fotboll. Han utövade även rullskridsko hockey.

Jesus Correia föddes den 3 april 1924, i en av förorterna vid namnet Paços de arcos. Han älskade två sporter som han levde emellan. Han var en erkänd duktig rullskridsko hockeyspelare när han kom till Sporting inför säsongen 43-45, efter att ha spelat två säsonger med Paços de arcos. Första månaderna fick han tillbringa med reserverna då han hade en mer erfaren Adolfo Mourão som var tränarens första val. Men Jesus Correia skulle få sin chans den 23 januari 1944, då Peyroteo var skadade fick Jesus Correia ersätta lagets målkung. Trots att hans riktiga position var ytter (höger) så fick han spela som anfallare i den matchen, det vart succé på en gång, han gjorde två mål i 6-0 segern över V Guimarães.

Det finns massor med historier om Jesus Correia, jag väljer att berätta enbart två av dem. Den första var 1946, i en avgörande match fick Sporting sin målvakt skadad, på den tiden fanns det inga avbytare, så Jesus Correia vart vald att ställa sig i målet. Fram till paus så var det en skräckslagen Jesus Correia, han lyckades på något mirakulöst sätt rädda en boll precis innan halvtid. Under halvtiden så lyckades han att övertala de ansvariga om att han behövdes på mittfältet mer än i målet, han fick sin vilja fram och ersattes av en annan spelare, det sades att Jesus Correia kom ut till andra halvleken betydligt lugnare. Den andra historian är om hans största match i karriären. Sporting åkte till Madrid för att möta A Madrid 1948. Man kan lugnt säga att Jesus Correia hade en bra eftermiddag då han gjorde Sportings alla sex mål i seger matchen med 3-6.

Jesus Correia hann inte spela allt för många landskamper, han hann med 13 stycken, på dessa gjorde han tre mål. Den mest minnesvärda landskampen är Portugals första seger någonsin mot Spanien, 4-1 slutade den matchen.

Jesus Correia tvingades av Sporting när han var 28 år gammal att välja mellan fotboll och rullskridsko hockey. Jesus Correia hade spelat fotboll i Sporting och rullskridsko hockey i Paços de arcos fram till dess. Sorgligt nog så valde han rullskridsko hockey och avslutade sin fotbollskarriär i Sporting vid 28 års ålder. Den 5 oktober 1952 spelade han sin sista match med den grönvita tröjan. Totalt spelade han 159 ligamatcher för Sporting och gjorde otroliga 131 mål på dessa ligamatcher. Värt att notera är att Jesus Correia hade lika stor framgång i rullskridsko hockey som i fotbollen, han vart mästare ett flertal gånger, både med sin klubb, men även med Portugals landslag vann han både EM och VM ett flertal gånger.

Jesus Correia var den sista av de fem violinos att dö, han dog den 29 november 2003.

Namn: António Jesus Correia
Föddes: 3/4/1924
Dog: 29/11/2003
Position: Ytter
Portugisisk ligamästare: 7 ggr (43-44,46-47,47-48,48-49,50-51,51-52,52-53)
Portugisisk cupmästare: 3 ggr (44-45,45-46,47-48)
A-landskamper: 13 matcher 3 mål

Cristiano Ronaldo gav Sporting tidningen en interjuv, under tiden landslaget var samlade i Lissabon inför EM-kvalmatchen mot Belgien. Det är nu snart fyra år sedan Ronaldo lämnade Sporting för Manchester U, efter invigningsmatchen av den nya José Alvalade.

”Jag försöker, när jag kan, se matcherna från den portugisiska ligan, och då framförallt Sportings matcher. Jag glädjes åt Sportings seger över FC Porto, inte enbart för att jag är sportinguista, men även för att det ger ligan ett nytt liv fram till slutet. Då Sporting nu är med i leken igen. Segern på Dragão ger laget och supportrarna moral inför säsongsavslutningen. Laget är beroende av andra, och behöver vinna alla sina återstående matcher för att ha en chans att bli mästare. Sporting har ett bra lag, en bra tränare och har allt man behöver för att bli mästare. Jag döljer inte min ”sportinguismo”, som jag sagt förut, så var det sju år som jag tillbringade hos klubben, och det var viktiga år i mitt liv. Jag beundrar mycket klubben och människorna.

Jag kan tänka mig att avsluta min karriär i Sporting. Jag stänger absolut inte dörrarna för det. När man är välmottagen och omskött så glömmer man aldrig det. Sporting var väsentligt i alla anseenden i min uppväxt, de gav mig allt för att kunna bli det jag är nu. Ingen vet vad framtiden för med sig och vem vet om jag, en dag återvänder och spelar för Sporting?

En hälsning till supportrarna är att fortsätta som de alltid gjort. Starka och hejar på sitt lag. Vissla inte ut spelarna, det kan hindrar de från att göra det de är bäst på, nämligen att spela fotboll. När sakerna inte fungerar som de ska, applådera de istället, det är det bästa sättet att återfå självförtroendet för en spelare.

Jag vill passa på att ge alla sportinguistas en stor kram!”

Albano Narciso Pereira var kanske den av de fem violinos som det pratades minst om. Han föddes 21 december 1922 i Seixal. Han hade en dröm som liten och det var att få spela för Sporting. Drömmen förverkligades säsongen 43-44.

Efter att ha gjort hela sin ungdomskarriär i sin stads lag, Seixal, så fick han säsongen 43-44 sin dröm uppfyllt när han fick dra på sig den grönvita tröjan som han drömt sedan han var en liten knatte. Dock så hade han inte vem som helst som konkurrerade om en plats i startelvan. Han hade den mer erfarna João Cruz, som var en av de tidiga fem violinos. Men hans ungdom hans talang och hans snabbhet förde honom till startelvan 43-44. Han skulle lämna klubben först 13 år senare.

Hans stora egenskaper var att han var vänsterfotad, något som på den tiden inte hörde till vanligheterna. Han hade en grym teknik och hans dribblingskonster blev samtalsämne, men främst vart han känd för sin snabbhet. Alltid placerad vid sidlinjen och redo att sätta fullt fart mot kortlinjen. Han var en erkänd taktisk spelare, han visste vad han var bra på och framför allt så visste han mycket väl vad som förväntades av honom. Och det var inlägg till anfallarna. Han hade en sällan skådat förmåga att slå precisa inlägg. Han gick även ofta fram till kortlinjen för att sedan slå korta inlägg snett inåt till en alltid redo Peyroteo. Samspelet de emellan var så pass att de visste precis vad den andra skulle göra innan de själva visste om det.

Albano var med tanke på sin position även en bra målskytt, på sina 443 matcher med den grönvita tröjan gjorde han hela 252 mål, för en ytter måste det anses vara en ansenlig summa.

Av de fem violinos så var Albano den som hade en mindre lyckad landslagskarriär. Han gjorde 15 A-landskamper, 3 mål hann han med, men han var med bara i en enda seger, hela nio förluster och fem oavgjorda.

Den 29 juni 1957, 13 år efter sin debut var det dags för hans sista match med den grönvita tröjan, 35 år gammal så fick han en mycket välförtjänat hyllningsmatch. Han dog 1990.

Namn: Albano Narciso Pereira
Föddes: 21/12/1922
Dog: 5/3/1990
Position: Ytter
Portugisisk ligamästare: 8 ggr (43-44,46-47,47-48,48-49,50-51,51-52,52-53,53-54)
Portugisisk cupmästare: 4 ggr (44-45,45-46,47-48,53-54)
A-landskamper: 15 matcher och 3 mål.

Sporting sägs ha kommit överens med Nani om ett nytt kontrakt. Nani skulle då bli kvar till 2013.

Det är i dagens Abola som man kan läsa att Sporting har kommit överens med Nani och hans agent om ett nytt kontrakt. Nani kommer att bli en av de bäst betalda spelare, tillsammans med Moutinho, Ricardo och Liedson, om Abolas uppgifter stämmer. Han kommer i sånt fall att gå från ynkliga € 12 000 i månaden till €75 000. En rätt bra löneförhöjning. I och med det nya kontraktet kommer även övergångsklausulen att stiga från € 20 miljoner till € 30 miljoner. Detta i ett försök att skrämma bort alla intresserade klubbar. Sporting ordförande Filipe Soares Franco har vid flera tillfällen sagt att han vill behålla alla talanger.

Men enligt Abola så lär det finnas en överenskommelse mellan Sporting och Jorge Mendes som är Nanis agent, om att Nani får lämna Sporting för € 20 miljoner. Sporting är kända för att inte försvåra för sina spelare en eventuell transfer. Oftast har klubben varit i pengar nöd, vilket är fallet nu, men i detta läge så kan klubben överleva utan att sälja sina bästa spelare, så de klubbarna som trodde att det är bara att klampa in med en check och spelaren är deras får tänka om. Vilket Tottenham fick uppleva förra veckan när man kom med en skambud på Nani. Nani precis som Moutinho och Veloso kommer att lämna Sporting, för oss sportinguistas är det bara att hoppas att det dröjer några säsonger till.

Alla stora lag har sin speciella målskytt. Peyroteo var den stora målskytten för Sportings ”Dream Team Os 5 Violinos”. Han är än idag och kanske för all framtid, den spelaren i världen som har den bästa mål snittet (1.68 per match) i liga mästerskap.

Peyroteo föddes den 10 mars 1918 i Humpata (Angola). 1937, 19 år gammal, anlände han till Lissabon efter, han hade tackat ja till Sporting, efter att ha insett hur stor ambition klubben hade. Tanken var att han skulle under första säsongen spela med reserverna för att anpassa sig till laget. Men allt gick fortare än väntat och vid tillfället man hade tänkt sig att han skulle debutera hade han redan hunnit med att spela 14 matcher av säsongen 37-38 och gjort ofattbara 34 mål, och på det sättet bidragit mycket till klubbens sista seger i Campeonato de Portugal.

Men sagan hade kunnat ha tagit slut redan första dagen när han presenterades för resten av truppen, då en rasistisk kommentar från en av spelarna gjorde Peyroteo tveksam på om han ville stanna. Som tur var så redes det hela upp och den otroliga sagan kunde ta sin början.

Peyroteos karriär är en rekord efter den andra. Han har rekord i flest mål mot Benfica (64 mål), mot Belenenses (65 mål). En annan rekord är hans nio mål i en 14-0 seger över Leça. En bedrift han var nära att göra om mot Boavista då han gjorde åtta mål i 12-1 segern. Totalt gjorde Peyroteo 197 matcher i ligan och gjorde otroliga 331 mål. Totalt gjorde han i den grönvita tröjan 529 mål. Totalt under 1937 till 1949 gjorde han 693 mål.

Det tog bara 11 månader för Peyroteo från sin ankomst till Lissabon för att bli uttagen i den portugisiska landslaget. Han gjorde totalt 20 landskamper och gjorde 13 mål. Även han deltog i Portugals första seger över Spanien 1947, i en match där alla fem violinos deltog.

1949, 30 år gammal skulle han tvingas avsluta sin karriär i förtid pga ekonomiska problem. Han hade ett år tidigare öppnat en sportaffär i sitt namn och affären gick dåligt, så pass att han hade en skuld på 100.000 (5 000 kr), som på den tiden var mycket pengar. Hans enda utväg som han såg var att avsluta sin karriär för att få en hyllningsmatch där alla pengarna skulle gå till han. På det sättet kunde han betala av hela sin skuld.

4 maj 1957 skulle han bli den första portugisiska spelaren att skriva en bok. En bok där han på 392 sidor berättade om sin karriär.

Av de fem violinos så fick Peyroteo det mest tragiska slutet på sagan. När han 1956 spelade för ett veteran portugisisk landslag mot Spanien. Han skulle skada sig själv, hans egna ord om skadan var: ”Jag kände en smärta som gick upp över hela benet, jag klev av för att be den spanska läkaren att titta, men jag hann inte fram. Jag ramlade ner i gräset. Allt detta på få sekunder. Det var slutet!” Han opererades senare i Lissabon, men efter komplikationer så tvingades man att amputera benet. Han skulle några år senare få ännu en hyllningsmatch av Sporting. Efter många års kamp mot dålig cirkulation avled Peyroteo 1978.

Namn: Fernando Baptista Seixas Peyroteo
Föddes: 10/3/1918
Dog: 28/11/1978
Position: Anfallare
Portugisisk ligamästare: 6 ggr (37-38,40-41,43-44,46-47,48-49)
Portugisisk cupmästare: 3 ggr (44-45,45-46,47-48)
A-landskamper: 20 matcher 13 mål

Nu kan ni skåda Buenos två mål i sin comeback i Uruguays landslag.

Sportings futsal lag vann en mycket svår match i den portugisiska cupen, när man på bortaplan besegrade Freixeiro med 1-2. Nu är man klar för final four där man kommer att spela först om att gå till cupfinal, sen själva finalen.

Arena: Pavilhão do Choradinho.
Domare: Eduardo Coelho och Leandro Costa (AF Aveiro).

FREIXIEIRO – Toni; Júlio César, Ivan, Israel, Wilson (1), Miguel Mota och Mide.
Tränare: Joaquim Brito.
SPORTING – Cristiano Parreiro; Adolfo, Evandro, Bibi, Zezito (1), Nenê (1) och Deo.
Tränare: Paulo Fernandes.