Laget i mitt hjärta: Sporting Clube Portugal

Igår tog Sporting en viktig seger. Man hade inte råd helt enkelt att inte ta tillvara FC Portos bjudning två helger på raken. Samt att återta andra platsen i ligan efter att Benfica tappat poäng i denna 17:e omgången.

När Porto förlorade förra helgen så gav man både Sporting och Benfica hopp om att titeln fortfarande var möjlig. Det visade sig att endast Benfica skulle ta chansen, och därmed var Benfica förra helgens stora vinnare. Eftersom Sporting inte lyckades bättre än en 1-1, så tappade man andra platsen till Benfica, men tog in en poäng till Porto.

Inför denna helg så trodde de flesta att de tre storlagen skulle ha en lugn helg, man trodde att Sporting skulle kunna få det svårast då man hade en bättre kvalificerad lag som motståndare, med all respekt för Boavista och Amadora så anser jag att Nacional är det bättre laget av de tre. Sporting skulle, precis som i förra helgen, ha fördelen av att spela sist av de tre stora och kunna anpassa sig till sina rivalers resultat. Anpassa sig är kanske fel ord då Sporting skulle ha pressen på sig att antingen ta in poäng på sina rivaler eller att inte tappa fler poäng så att försprånget skulle öka ännu mer.

Benfica var den första att gå ut i den 17:e omgången. Boavista stod för motståndet, samma Boavista som slog Benfica hemma med 3-0. Från Benfica lägret gick snacket om att man skulle hämnas 3-0 förlusten. Men man klarade inte av att göra mål på Boavista, 0-0 skulle stå sig till domaren blåste av matchen. En match där Benfica kunde lätt ha vunnit med en 5-0 eller 6-0 om man varit effektiva. Inte mindre än fyra träffar i stolpen/ribban hade man, och Katsouranis var värst med sina tre träffar.

Här kan ni se en missad målkavalkad som sällan skådats:

FC Porto var följande lag att äntra 17:e omgången, och på pappret hade man den ”enklaste” motståndet. Det var nog inte många som trodde på förväg att Amadora skulle orka stå emot Porto än mindre gå och vinna. Porto visade upp ett stort Quaresma beroende i denna match. Även Pepe i försvaret saknades, Ricardo Costa är långt ifrån att kunna ersätta Pepe för tillfället. Porto tränaren sa innan matchen att det inte fanns någon anledning för sina spelare att vara rädda för matchen, han ansåg att det var Benfica och Sporting som hade all anledning att vara rädda. Rädda eller inte så var det i alla fall en helt annan Porto vi fick se igår. Berodde det enbart på att man saknade Quaresma, Anderson och Pepe? För de som alltid förespråkat för att Porto kan byta ut hela laget och det märks inte att man spelar med ett reserv lag har nu kanske ändrat uppfattning. Spelet kommer inte alls upp i samma klass som annars.

Här kan ni se omgångens största överraskning:

Sporting hade nu för andra helgen på raken chansen att ta in poäng på sina rivaler. Inför matchen så sa Paulo Bento att han vill se en Sporting med ambitioner redan vid avspark och inte ge motståndarna 45 minuters försprång som är brukligt när Sporting spelat på hemmaplan på senare tid. Den första manifestation i Alvalade var redan när bägge lagen höll på att avsluta sin uppvärmning, då Amadora gjorde sitt mål mot Porto. Kanske beroende på Porto förlusten samt Paulo Bentos ord innan matchen så kom Sporting ut med en vilja att avgöra matchen så fort som möjligt. Men ett mål i baken som man enligt mig inte förtjänat gjorde att laget vart nervösa från och med den 26:e minuten till och med den 75:e minuten. Under dessa minuter trots ett inte allt för bra spel så dominerade Sporting matchen ändå. Paulo Bento riskerade allt när han i den 57:e minuten gick ifrån sin så kritiserade diamant formationen till en 3-4-3 taktik, som dröjde fram till den 75:e minuten för att det skulle börja resultera. Carlos ”El Loco” Bueno skulle göra en fantastisk sista 15 minuter med otroliga fyra mål. Under matchens sista kvart gick man ifrån en 0-1 underläge till en 5-1 seger. Denna helg var Sporting den stora vinnaren! Man tog in tre poäng på Porto och återtog andra platsen och lämnade Benfica 1 poäng efter.

Noterbart att Sporting inledde matchen med fyra spelare som är 20 år gamla (Nani, Moutinho, Veloso och Yannick) och egna produkter. Mer imponerande blir det när man lägger till Carlos Martins och Caneira, två till egna produkter och att man har i åtanke att Bruno Pereirinha bytes in under andra halvleken, ännu en yngling på 19 år och ännu en egen produkt.

Här kan ni se den mäktiga vändningen: